Herr talman! Vad jag försöker ge uttryck för i diskussionen om miljömålssystemet är att det är ett samlat ansvar. Vissa uppgifter har vi här i riksdagen, och vissa uppgifter ligger på regeringen att fatta beslut om. Men att ge sken av att regeringen ska fatta alla beslut är fel. Det finns mycket som enskilda myndigheter kan göra inom sina uppdrag, det finns mycket som enskilda företag kan göra och det finns mycket som vi som enskilda individer kan göra.
I detta miljömålssystem - om man dissekerar de olika målen och väldigt många av de utmaningar som finns - kan man konstatera att det finns ett antal saker som är särskilt svåra utmaningar. Det var därför det blev ett skapande av just en politisk miljömålsberedning. Det var ju en brist i det tidigare systemet att det inte fanns något politiskt forum där man mellan partier och mellan block kunde diskutera långsiktigheten i miljöpolitiken.
Där har det lyfts in ett antal frågor, till exempel kemikaliefrågorna. Man såg att det var ett område där det fanns ett behov av att politiskt diskutera vad en svensk position i kemikaliepolitiken ska vara, med nationella åtgärder och sådant som vi ska göra över tid. Likadant är det med frågor om skog, jordbruk och nu närmast om vatten. Det är den typen av frågor vi politiskt behöver stöta och blöta för att ta det hela framåt, och jag kan tycka att vi tar viktiga steg framåt.
Jag kan också konstatera att man tidigare väldigt mycket talade om problemen med havsmiljön - men det fanns ju ingen havsmiljöbudget i statsbudgeten, fast man talade om höga ambitioner. Likadant var det med skogen. Man pratade om skogliga avsättningar för att värna en biologisk mångfald. Men vi såg det inte i några mått och steg för att möta miljömålen. De framsteg som har gjorts där har kommit nu med Alliansen, med rejält stora avsättningar som har varit tidigare.
När det gäller flyg och sjöfart skulle jag jättegärna se att man satte ett pris på de utsläpp som kommer därifrån, gärna skatt på bränsle i den typen av sektorer.