Fru talman! Denna punkt på dagordningen är ing-
en bifråga vilken som helst. Både biet, biodlaren och
hela binäringen utgör mycket viktiga och nödvändiga
inslag i det svenska nationalhushållet. Det är natur-
ligtvis omöjligt att beräkna de fullständiga värdena,
totalt sett, som kan tillskrivas bina och binäringen.
Bl.a. värdet av polineringsprocessen skulle kunna
belysas på ett mer omfattande sätt. Tyvärr är forsk-
ningen på området inte vad den borde vara.
Våra bin och biodlingen bidrar i allra högsta grad
med viktiga insatser via den biologiska processen i
naturen, och är därmed också en garant för den biolo-
giska mångfalden. Bara inom jordbruket uppskattas
att biodlingen inom vissa områden kan ge en polline-
ringseffekt som motsvarar 10-20 % skördeökning.
Här finns utvecklingsmöjligheter.
I relation till åkerarealen finns i dag i genomsnitt
bara ett bisamhälle på 36 hektar. Vi har nyss hört att
fyra bisamhällen per hektar är ett bra värde när det
gäller raps. Spridningen av den yrkesmässiga biod-
lingen ut över landet är dessutom så ojämnt fördelad
att mer än 60 % av alla bisamhällen finns i Götaland.
Utan yrkesmässig biodling skulle problem uppstå
framför allt för den svenska fruktodlingen, och i viss
mån även för jordbruket. Biodlingen skulle på ett
tydligare och bättre sätt kunna nyttjas som komple-
ment till jordbruksnäringen - inte minst som en kraft
för lokal utveckling i kombination med andra in-
komstmöjligheter på landsbygden.
Ett bisamhälle ger ca 30 kg honung om året. Da-
gens produktion av honung i Sverige täcker ungefär
hälften av det inhemska behovet och efterfrågan.
Avsättningsmöjligheterna för svensk honung är på
alla sätt mycket goda. Varför ska vi behöva importera
så mycket honung när goda förutsättningar egentligen
finns för ökad inhemsk produktion?
I detta perspektiv borde binäringen kraftigt stödjas
och ges förutsättningar för återuppbyggnad och ut-
veckling. Sedan 80-talet har verksamheten gått ned
kraftigt, som vi har hört, men en viss återhämtning är
ändå på gång, säger man från biodlarföreningen.
Antalet biodlare uppgår i dag till ca 14 000, har vi
också hört, och de hanterar ungefär 110 000 bisam-
hällen. Här finns alltså utrymme för många fler.
Jag vill ändå hålla med Ingvar Eriksson, som sä-
ger att det har saknats sting i denna fråga under åren.
Det är alltså dags för sting just nu.
De hinder som finns för en positiv utveckling
måste snabbt undanröjas. Från kristdemokraternas
sida förutsätter vi att den utredning inom Jordbruks-
verket som på regeringens uppdrag arbetar med biod-
lingens problem bl.a. när det gäller hanteringen av
aktuella bisjukdomar snarast redovisar åtgärder som
kan bidra till en positiv utveckling av näringen.
Fru talman! Vi delar i princip från kristdemokra-
ternas sida Eskil Erlandssons synpunkter i reservatio-
nen, men med tanke på den utredning som pågår och
som kommer att lägga fram sina förslag och tankar i
februari månad har vi i stället i ett särskilt yttrande
tillsammans med moderaterna redovisat våra ställ-
ningstaganden.