Fru talman! Biet är sannolikt det ekonomiskt vik-
tigaste husdjuret - inte i första hand som honungs-
producent, även om den rollen är omistlig, utan ge-
nom den pollination som biet svarar för.
Eftersom lagstiftningen - nu menar jag djur-
skyddslag och epizootilag - omfattar ryggradsdjur är
en diskussion om huruvida biet ska betraktas som
djur och husdjur inte särskilt meningsfull i nuläget.
Men jag är förvånad, fru talman, över att det jag me-
nar är den stora politiska frågan egentligen inte har
berörts. Då menar jag hotet mot samspelet mellan
blommor och bin i naturen.
Forskning vid de två universiteten i Uppsala visar
bl.a. detta: Eftersom blomrikedomen minskar, mins-
kar också överlevnadsmöjligheterna för flera vilda
biarter. Gödsling leder till att blomsterrik mark om-
vandlas till gräsmark. Växtgifter slår ofta hårt mot
blomväxter.
För att vi ska nå upp till miljömålen måste vildbi-
na som ekologisk nyckelgrupp förekomma i mång-
fald. Detta menar jag är den grundläggande och stora
politiska frågan.
Problemet med biets bevarande är ett allvarligt
problem för biodlingen och för den biologiska mång-
falden. Detta problem visar på ett bra sätt hur viktigt
det är att artrikedomen bevaras och vilka konsekven-
ser en obalans kan få på andra arter än de arter som är
hotade eller utrotade.
Miljöpolitiken och jordbrukspolitiken måste ha en
inriktning som beaktar biets överlevnadsmöjligheter
och därmed också skapar goda förutsättningar för
biodlingsnäringen.