Fru talman! Även jag och Miljöpartiet har en mo-
tion i detta betänkande, men vi har precis som de
flesta andra bedömt att det inte är nödvändigt att
reservera oss, eftersom det nu äntligen börjar ske lite
grann på biområdet.
Jag har också stått här i talarstolen vid många till-
fällen och diskuterat bin, varroa, binäring, biavel och
eventuell genetisk utarmning, osv. Jag är övertygad
om att vi kommer att stå här igen så småningom och
diskutera varroa, binäring, osv. Detta är en fråga som
är svår att lösa, framför allt med tanke på varroan.
Det kanske egentligen inte är så förvånande att
många små biodlare har slutat. Biodling kräver sin
man eller kvinna. Man måste kunna hantera detta.
Och när man då får så stora problem som man kan få
med varroan och kanske tvingas fundera på om man
ska ta till kemiska bekämpningsmedel, då slutar man
i stället. Det kanske också är därför som de stora
biodlarna blir kvar. De kanske är mindre emot att ta
till kemiska bekämpningsmedel. Detta är naturligtvis
mycket oroande, och på något vis måste man komma
till rätta med den här situationen. Det är naturligtvis
som många har sagt viktigt att ha kvar bina både för
honungsproduktionen och för pollination. Men bina
är långtifrån de enda pollinatörerna i detta land. Det
låter i debatten lite grann som att det vilda, det som
brukar kallas den biologiska mångfalden, har för-
svunnit. Men humlor, vildbin, skalbaggar, fjärilar och
allt det andra bidrar faktiskt mer.
Det är roligt att här höra Centerpartiets represen-
tant stå och tala så hett om vådan av kemiska be-
kämpningsmedel när vi vet att det konventionella
lantbruk som vi har utgör ett stort hot mot dessa vilda
pollinatörerna. Det gäller t.ex. bekämpning av blad-
löss och rapsbaggar, som också drabbar de vilda
pollinatörerna.
Det är också intressant att höra den diskussion
som förs här om vad bina faktiskt pollinerar. Polli-
natörer är ofta väldigt specialiserade. Och ni som har
trädgård, titta lite grann på vilka pollinatörer som ni
har i t.ex. rosbuskarna. Då kommer ni att upptäcka att
ni på vissa sorter inte hittar ett enda odlat bi, eller
tambi. Ni hittar små vildbin och humlor. Och så är det
på många av de vilda växterna. Det är de små vildbi-
na och humlorna som är viktiga. Låt oss också funde-
ra lite grann på hur vi bevarar dem bäst. Vi kan också
konstatera att vi i de ekologiska lantbruken som bör-
jar finnas i Sverige kan se en ökad mångfald när det
gäller insekter, bl.a. pollinatörerna.
Från Miljöpartiets sida tar vi i en motion upp bi-
kontrollen och det faktum att det finns en risk för att
den genetiska basen minskar i Sverige med tanke på
de avelsstationer som växer upp när det gäller bin.
I betänkandet tas detta upp, liksom det viktiga att
försöka få till stånd en utökad forskning när det gäller
biet och biets möjlighet att finnas kvar i tillräckligt
stor omfattning.
Jag tycker att det är bra att det börjar hända nå-
gonting på det här området. Jag tycker också att det är
bra att det i forskningspropositionen finns antytt att vi
saknar kunskap om mångt och mycket när det gäller
bifrågor.
Från Miljöpartiets sida kommer vi att följa upp
frågan om bin och biodling när vi får se den rapport
som vi väntar i februari. Men att innan dess reservera
oss finner vi inte nödvändigt.
Jag vill ställa en fråga till Kaj Larsson om någon-
ting som vi kanske borde fundera på så småningom.
Ska man kanske se över beskattningen? Man kanske
ska försöka stimulera fler små biodlare att komma i
gång genom att ha generösa beskattningsregler igen.
Skulle det kunna vara ett sätt? Jag tror nämligen att vi
alla är överens om att vi måste hitta ett sätt att stödja
de små hobbybiodlarna för att få fler bisamhällen.
110 000 samhällen i Sverige är för lite, det vet vi.
Skulle det kunna vara en möjlighet, Kaj Larsson, att
se över skattereglerna? Jag yrkar alltså bifall till hem-
ställan i betänkandet.