Fru talman! Så som ärendet har behandlats och
genom de missgrepp som har gjorts i ett tidigare
skede har man inte haft något annat att tillgripa än
kemisk bekämpning. Det finns vissa begränsningar i
användandet, och det finns klara regler för användan-
det. Jag har också sett just detta att man ska tvingas
använda kemiska medel som negativt, men just på
grund av att man inte har stämt i bäcken får man nu
stämma i ån. Det är betydligt jobbigare, och då har
man tvingats använda detta.
Däremot anser även jag att de initiativ och de idé-
er kring alternativa bekämpningsmetoder som har
presenterats också för utskottet vid något tillfälle
borde vidareutvecklas och prövas på olika sätt. Man
har gjort det, men jag anser att den prövningen har
varit mindre lyckad. Man har inte heller tagit det på
riktigt allvar. De som har sysslat med detta på hög
nivå har gett upp. Redan något år efter det att vi hade
fått angrepp i Skåne säger man att man inte klarar av
det. Man gav upp, och det är första gången som man i
Sverige gett upp i bekämpandet av en smittsam djur-
sjukdom, fru talman. Nu talas det visserligen inte om
att bin är djur, för de behandlas ju i helt andra sam-
manhang. Det är första gången, och jag anser att det
är olyckligt.
I väntan på andra metoder som man tror kan bli
användbara måste vi acceptera detta, annars står vi
inför en ännu större katastrof för binäringen.