Fru talman! I det betänkande från miljö- och jord-
bruksutskottet som vi nu debatterar i kammaren be-
handlas ett antal motioner som tar upp frågor kring
den svenska biodlingsnäringens aktuella situation och
utvecklingsmöjligheter. Frågorna kring biodlingen
har från och till under de senaste tio åren aktualise-
rats, främst beroende på den negativa trend näringen
haft under denna tid. Det är i stort sett fråga om en
halvering av antalet samhällen på många håll.
Den främsta orsaken till den negativa utveckling-
en ligger av allt att döma i varroakvalstrets angrepp i
våra svenska bigårdar. Inte minst de många biodlare
som har haft ett mindre antal bisamhällen har tröttnat
på motgångarna och lagt av, och rekryteringen av nya
odlare, inte minst yngre, har hämmats på grund av
nämnda problem.
Detta är mycket olyckligt, enär alla borde veta hur
viktig biodlingen är för pollineringen av frö-, frukt-
och bärodlingar samt för övrigt i vår natur och den
biologiska mångfalden. Vikten av en högkvalitativ
svensk honungsproduktion är stor, och det vore högst
olyckligt om näringen inte lyckades återvinna den
framtidstro som är nödvändig för att nya satsningar
ska kunna komma till stånd.
När jag ser tillbaka på den hantering av frågorna,
interpellationerna, motionerna och alla debatterna
som varit under de senaste tio åren - jag har deltagit i
samtliga - och ser på det resultat som vi som drivit
frågorna under alla dessa år har uppnått blir jag lätt
deprimerad. Frågan har inte tagits på allvar. Näringen
har varit splittrad. Stora brister i tillämpningen av
bisjukdomslagen kan konstateras och även brister vad
gäller fullföljandet av bitillsynen.
Jag måste tyvärr konstatera, fru talman, att rege-
ringars och riksdagars hantering av frågan hittills
saknat det sting som hade behövts för att reda upp
problemen.
Under hösten 2000 har emellertid en glädjande
uppryckning kommit till stånd. Utskottet har anordnat
en utfrågning med representanter för Statens jord-
bruksverk och Sveriges Biodlares Riksförbund.
Jordbruksverkets arbetsgrupp som slitit med frå-
gan, har aviserat, visserligen med försening men
ändå, att en föredragning av arbetsgruppens förslag
ska ske inför verksledningen den 13 februari. Jag ser
med visst hopp och spänning på vad som komma
skall.
I betänkandet framhålls att utskottet i huvudsak
delar motionärernas bedömning angående biodlingens
betydelse för växtodlingen och i många andra avse-
enden. Vidare skrivs det att enligt utskottets mening
finns det också många synpunkter och förslag från
biodlarnas sida som förtjänar att övervägas i det fort-
satta arbetet. Då utskottet sedan uttalar att något slut-
giltigt ställningstagande inte kan göras i fråga om
biodlingens situation och möjligheter innan resultatet
i Jordbruksverkets utredning presenteras är jag benä-
gen att hålla med.
Av dessa anledningar har vi moderater inte reser-
verat oss utan avvaktar utredningen och i den före-
slagna åtgärder.
Vi delar också de synpunkter som Eskil Erlands-
son framför i reservationen men konstaterar att ut-
skottets skrivning i betänkandet väl, i dagens läge,
täcker in även dessa frågeställningar, varför jag yrkar
bifall till utskottets hemställan. Vi förutsätter att vad
utskottet framfört i betänkandet också ska leda till
verkningsfulla åtgärder just i syfte att rädda och ut-
veckla den svenska biodlingsnäringen. Självklart
kommer vi framöver att nogsamt följa utvecklingen,
och är det så att positiva förändringar uteblir, ja då,
fru talman, kommer vi tillbaka i ärendet.