Fru talman! Tack, socialminister Jakob Forssmed, för ett engagerat anförande!
Alla barn har rätt till en aktiv och meningsfull fritid, vilket jag tycker speglas väldigt väl i ministerns anförande. Jag delar helt och hållet ministerns engagemang när det gäller att möjliggöra en aktiv fritid för fler barn och unga.
Däremot, fru talman, delar jag inte ministerns engagemang just för lösningen att inrätta ett statligt fritidskort. Centerpartiets kritik mot detta kort är egentligen inte mot kortet i sig eller mot att vi kan sänka medlemsavgifterna, utan det handlar om den byråkrati och administration som det här bygger upp – för all del med den goda intentionen att vi måste pröva något nytt, men i praktiken innebär det att vi lägger pengar på byråkrati och administration som trots allt kunde ha gått direkt till civilsamhället och föreningslivet i form av sänkta medlemsavgifter, sänkta träningsavgifter, bättre anläggningar och ytterligare satsningar på parasporten och fritidsbanken som har nämnts här tidigare.
Vi talar alltså om en kostnad på ungefär 300 miljoner kronor bara för det digitala system som har byggts upp för att underlätta införandet av detta. Den administrativa kostnaden har beräknats till omkring 250 miljoner kronor per år. Nu säger ministern att det är något lägre än så; gott så, men även om det bara är 100–150 miljoner per år är det pengar som kunde ha gått direkt till civilsamhället i stället för till administration.
Min fråga är: Varför vill regeringen lägga alla dessa pengar på statlig administration och byråkrati i stället för att lägga dem direkt på barnen och de unga?