Fru talman! Tack, ledamoten Azadeh Rojhan, för ett, får vi väl säga, engagerat anförande! Men jag känner verkligen inte igen mig i din verklighetsbeskrivning. Jag är själv idrottsaktiv och föreningsförälder, men jag känner inte igen den verklighet du beskriver.
Ledamoten pratar om brister i Idrottssverige, i Föreningssverige, såsom problem och utmaningar när det gäller lokaler och ledare, och det hon säger stämmer. Det är en ständig utmaning att kunna mätta det behov och den efterfrågan som finns. Men detta är knappast ett nytt problem som har uppstått nu, utan det har varit så under väldigt lång tid.
Jag skulle vilja påminna ledamoten Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna om hur det såg ut för bara några få år sedan – låt oss ta de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten. Under den tiden minskade barns aktiva fritid. Antalet idrottstimmar minskade. Enligt Riksidrottsförbundet sjönk deltagandet från 37 till 28 procent under just dessa år samtidigt som stillasittandet ökade markant och skärmarna gjorde sitt intåg och tog våra barns tid.
Jag undrar: Tycker ledamoten Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna att detta är en sanning som inte på något sätt kan kopplas till den politik man har bedrivit? Hur resonerar man kring att idrottandet gick ned om engagemanget är så stort som ledamoten påstår i sitt anförande?