Herr talman! I dag behandlar vi motionsyrkanden om konstnärs- och musikfrågor. Även om betänkandet i sig är ganska litet är det stora och principiella frågor som behandlas.
Det finns tio motionsyrkanden i betänkandet. Samtliga yrkanden avstyrks. Det beror framför allt på att mycket av det som föreslås redan är under beredning i Regeringskansliet. I vissa fall är förslag på väg fram; i andra är frågorna föremål för utredning.
Jag har därför svårt att känna igen mig i Anne Ludvigssons beskrivning av regeringen i allmänhet och av kulturpolitiken i synnerhet. Det var inte mycket som stämde överens med den känsla jag har för den borgerliga kulturpolitiken. Mycket har nämligen redan gjorts såväl av den här regeringen som av den förra, om sanningen ska fram. Vi kan vara snälla och dela ut en liten komplimang för det.
Jag tänker särskilt uppehålla mig vid två områden i betänkandet, nämligen det om konstnärers villkor och sysselsättning samt jämställdhetsfrågorna. Det kan knappast ha undgått någon att en huvudlinje för alliansregeringen är arbetslinjen och sysselsättningen. Det gäller givetvis även kulturområdet. Därför har också mycket gjorts.
En av de större satsningarna i kulturbudgeten har varit utbyggnaden av den så kallade alliansmodellen. 30 miljoner har tillförts för att de tidigare införda teater- och dansallianserna har kompletterats med en musikerallians. Dansalliansen har dessutom byggts ut. Avsikten med utbyggnaden har varit att utveckla matchning och arbetsförmedling samt att stimulera den konstnärliga utvecklingen. Jag skulle gärna se att vi framöver kan fortsätta utbyggnaden och att vi kan bygga ut de befintliga allianserna ytterligare.
När det gäller bildkonsten har Konstnärsnämnden tidigare fått i uppdrag att fördjupa arbetet med att bevaka konstnärernas ekonomiska och sociala villkor. Utgångspunkten för detta har varit att öka kunskapen om trygghetssystemens utformning och bygga upp en stöd- och rådgivningsfunktion. Konstnärsnämnden har därefter fått i uppdrag att göra en fördjupad analys av konstnärernas föränderliga arbetsmarknad. Rapporten
Konstnärerna i kulturpolitiken
har överlämnats till departementet. Jag tycker att det är en värdefull och väl genomarbetad analys, och jag utgår från att synpunkterna kommer att vägas in redan i det kommande budgetarbetet.
Mycket annat har dock genomförts, och håller på att genomföras, som direkt påverkar konstnärers och kulturskapares möjlighet till egen försörjning. En viktig diskussion är den om upphovsrätten. Den som är med och skapar ett konstnärligt verk har också rättigheter till ekonomisk utkomst av detta. Det handlar om vidareförsäljning, om offentlig visning och om utvecklingen på Internet med fildelningens negativa konsekvenser. Genom att stärka upphovsrätten stärker vi också konstnärers ekonomiska villkor.
Det handlar också om att få fler att investera och bidra till ett växande kulturliv. Här finns tydliga direktiv till den pågående utredningen att beakta hur fler kan bidra ekonomiskt till kulturen och konsten och om hur sponsring kan utgöra ett komplement till de andra finansieringsformerna.
Det pågår ett viktigt arbete med att minska byråkrati och krångliga regler för landets småföretagare. Även detta gagnar kulturskapare, som i många fall redan i dag bedriver sin verksamhet i företagsform. Företagande blir då en viktig grund för det konstnärliga arbetet och inte ett mål i sig.
Slutligen ingår även i den kulturpolitiska utredningens uppdrag att pröva hur försörjningsmöjligheterna för kulturskapare kan främjas framöver. Alla kommer dock inte heller i framtiden att kunna försörja sig på sin konstnärliga verksamhet. I de fallen är det viktigt att regeringen tar frågan om karriärväxling eller kanske även karriärkomplettering på allvar. Här tycker jag att betydligt mer kan göras.
Den här regeringen och även den tidigare har fattat en lång rad viktiga beslut för att öka jämställdheten inom kulturområdet. För 2006 fick samtliga myndigheter och institutioner ett förtydligat mål om att jämställdhetsperspektivet ska integreras i verksamheten. I mars 2004 tillsattes en kommitté för jämställdhet på scenkonstområdet som lämnade sitt betänkande
Plats på scen
till regeringen i april 2006. Där föreslås en rad insatser för hur en jämställd scenkonst ska kunna uppnås.
I augusti 2007, alltså så sent som i höstas, aviserade kulturministern tillsammans med integrations- och jämställdhetsministern en gemensam satsning med bakgrund i utredningen
Plats på scen
. Regeringen har uppdragit åt Statens kulturråd att efter samråd med Konstnärsnämnden och Jämo göra en fördjupad analys av jämställdheten inom scenkonstområdet. Den ska förutom att fungera både som temperaturmätare och blåslampa vara en uppföljning av den kartläggning som finns i
Plats på scen
. Analysen ska belysa Kulturrådets bidragsfördelning och de yrkesmässiga villkoren för kvinnor och män inom olika konstformer. Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2009, men en delrapport ska lämnas redan i vår - senast den 31 maj.
Regeringen har dessutom uppdragit åt Statens kulturråd att stödja projekt som långsiktigt verkar för ökad jämställdhet inom scenkonstområdet och utöka stödet till Delegationen för fördelning av statsbidrag till kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt för att ytterligare stödja det pågående jämställdhetsarbetet inom kultursektorn.
Det görs alltså en hel del. Det hade varit bra om Anne Ludvigsson och Siv Holma hade uppmärksammat även detta.
De andra frågorna som behandlas i betänkandet är bland annat den individuella visningsersättningen, ett nytt musikgenrecentrum, samarbete mellan yrkesverksamma scenkonstnärer och amatörer, Opera på Skäret och Dalhalla. Jag har inte haft tid att beröra dem alla. Men de kanske återkommer i repliker.
I två fall hänvisas till tidigare ställningstaganden, dels vad gäller behovet av fleråriga bemyndiganden, där ett arbete nu är i full gång för att analysera konsekvenserna av detta, dels när det gäller den individuella visningsersättningen, där det finns ett väldigt tydligt uppdrag till den pågående Kulturutredningen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.