Herr talman! När det gäller att hålla vallöften kan nog ingen tveka om att den här regeringen faktiskt ganska konsekvent har gjort exakt det man sade i valrörelsen att man skulle göra. Sedan är det inte alla som tycker att det är bra politik, och alla röstade inte på alliansen. Jag har full förståelse för att de inte tycker att det är bra nu heller.
Jag kan också konstatera att efter hand som man ser effekterna av den förda politiken börjar jag alltmer känna att man lättare får arbete och mer pengar i plånboken, att skolorna blir bättre etcetera. Jag är inte så oroad för vallöftena.
Siv Holma ställde en fråga till mig i sitt anförande, och jag ska gärna svara på den. Är jag beredd att verka för en sådan kriskommission? Nu har jag inte sett Teaterförbundets utspel, och jag har inte läst rapporten. Jag har stor respekt för det sätt förbundet arbetar med sina frågor, men någon kriskommission är jag inte beredd att medverka till i dag. Det är jag av den enkla anledningen att jag inte förstår vad den skulle tillföra. Varför behövs fler organ som sitter över och mellan departement som ska arbeta med dessa frågor? Det är ett ansvar som respektive departement kan ta ändå.
Jag är emot att skapa nya organ utan tydliga mandat, tydlig ansvarsfördelning och tydlig beslutskompetens. Det är precis det som jag pratade om tidigare i debatten i dag - när orden helt plötsligt blir viktigare än handlingen. Nej, jag är spontant inte positivt inställd till en sådan kommission. Däremot vill jag gärna ta del av de argument Teaterförbundet har bakom kravet.
Siv Holma efterlyser en utvärdering i fråga om jämställdhet. Jag är glad för det erkännande Siv Holma gör för den aktiva jämställdhetspolitik som nu bedrivs av regeringen. Det gäller det som nu är en genomgripande och fördjupad analys och som det har avsatts stora resurser för. För mig inbegriper ordet analys att man också tittar på vad som har gjorts och vilka effekter det har fått. Jag utgår från att det kommer att finnas med i analysen.