Fru talman! Vi vet alla att när man är inne i affärsförhandlingar kan olika parter ha intresse av att torgföra sina förhandlingsbud och annat. Det har vi sett när det gällt andra affärer. För det mesta fungerar dock den här typen av affärsförhandlingar bättre om man inte före förhandlingarna går ut offentligt med exakt hur man tänker göra. Framför allt gäller det när det, som i detta fall, är många olika parter inblandade. Då kan man inte veta vilka önskemål inte bara en utan tolv motparter har.
Ett betydande ägande är inte exakt definierat, men om man äger någonstans runt 30 procent får man ett bestämmande inflytande ifall det finns många olika aktieägare. Det är ett stort spann alltså. Det är det mandatet regeringen ber att få för att kunna gå in i förhandlingarna och se till att man sammantaget kan hamna på en bra struktur. Om man gick ut med att man vill köpa ut alla skulle man hamna på pottkanten i de förhandlingarna - ifall vi hade fattat det beslutet i förväg.
Om vi exempelvis hade sagt att vi vill att AB Svensk Bilprovning inledningsvis ska ha ett visst antal procent av marknaden, men vi vill äga bolaget till 100 procent, vilken förhandlingsposition hade man då haft i förhållande till de andra? Även Kent Persson förstår att man inte kan göra så. I stället för att försöka förhandla och spekulera från riksdagens talarstol får vi ge regeringen mandatet att via ägarenheten och de proffs som sitter där gå in i förhandlingarna. Sedan kommer de att återkomma med rapporter om hur det går, förhoppningsvis löpande, till oss i näringsutskottet.