Fru talman! Det finns ett amerikanskt ordspråk som är en ledstjärna för mig både i det privata och i politiken: If it ain't broken don't fix it! Det vill säga om det inte finns något problem att lösa, försök då inte att hitta någon lösning på det!
Om man följer den principen är det svårt att se varför regeringen nu väljer att avreglera fordonsbesiktningen. Vilket problem är det man tänker lösa?
Svensk Bilprovning fungerar väl och är effektivt. Kunderna är mycket nöjda. I den senaste utvärderingen från augusti i år är 94 procent av kunderna nöjda med verksamheten. Det är siffror som många privata och konkurrensutsatta företag bara drömmer om att komma upp till.
Priserna på besiktning ligger i nivå med genomsnittet i Europa. Den svenska bilparken har visat sig ha få fel som orsakar trafikolyckor. Delvis måste det bero på att man har en fordonsbesiktning som fungerar som den ska och som upptäcker de fel som annars skulle kunna orsaka trafikolyckor.
Så vad kommer svenska folket att tjäna på en avreglering av bilbesiktningen? Det är upp till den politiska majoriteten i den här salen att förklara för väljarna och för oss i oppositionen.
Tittar man på situationen i andra länder som har avreglerat, till exempel Finland, ser det inte ut som om det är några positiva erfarenheter. I Regeringskansliets egen departementsskrivelse säger man att den finska marknaden karakteriseras av höga inträdesbarriärer, få aktörer, begränsad priskonkurrens, medelhög tillgänglighet och god lönsamhet för aktörerna. Det vill säga att det är en ganska dåligt fungerande marknad.
Man säger också att den reform som man har genomfört i Finland har medfört lägre effektivitet. Om man tittar på antalet registrerade personbilar per anställd har det sjunkit ganska kraftigt genom reformen. Är det en dåligt fungerande marknad med sämre effektivitet som regeringen och regeringspartierna vill se? Vad är det annars för förslag man tänker genomföra som gör att utfallet skulle bli annorlunda i Sverige än i Finland?
Vi från oppositionens sida är också oroliga för att omregleringen av fordonsbesiktningen kommer att leda till högre besiktningspriser, framför allt i områden där utbudet är begränsat, det vill säga i glesbygd. Även här saknar vi förslag från regeringen som kan säkerställa att vi skulle få en likvärdig service i alla delar av landet.
I andra länder ser man tydligt att priserna skiljer sig mycket åt efter en avreglering. Det blir ett mycket större prisspann. De högsta priserna finns i de områden som har lägre befolkningstäthet. Där är det svårare att få en lönsamhet i besiktningen.
Tittar man på exempel från Finland kan man se att priset för besiktning har gått upp från 17 euro till 46 euro på tio år. Det är alltså en tredubbling av priset. Man har infört en moms, men det förklarar bara en del av den prisutvecklingen. Det kan inte alls förklara hela. Även där kan man se att det har blivit ett mycket större spann och en dyrare besiktningsverksamhet.
Även miljöeffekterna av den här reformen kan kraftigt ifrågasättas. I den tidigare debatten här har man från majoritetens sida talat om att koldioxidutsläppen skulle sänkas av en sådan här reform. Men i den beräkning som ligger till grund för ett sådant påstående säger man att man inte kan se några omedelbara effekter på miljön av den här reformen över huvud taget.
Sedan har man en beräkning som är inslängd med mycket teoretiska resonemang omkring. Man utgår från att den geografiska spridningen av besiktningsstationer kommer att bli större. Det är inte alls självklart. Det är tvärtom mycket debatterat. Man konstaterar också att om man som många kunder gör utför flera ärenden samtidigt som man besiktigar bilen kommer det inte att bli någon kortare körsträcka och därmed inga minskade koldioxidutsläpp.
Trots att man har en mycket positiv beräkning av klimateffekten kommer man bara fram till att det skulle minska utsläppen med 4 500 ton per år. Det är en femtontusendel av de svenska utsläppen. Det finns många viktigare åtgärder för att minska de svenska utsläppen än den här reformen.
Det sätt som det här förslaget har tagits fram på förtjänar hård kritik. Vi ser att regeringen har valt att inte alls utreda ägandet av Svensk Bilprovning, trots att de konsulter som har tagit fram delar av förarbetena har föreslagit att man gör en sådan utredning.
De skriver under rubriken "Nödvändiga aktiviteter för att förbereda en omreglering" att det är viktigt att man ser över ägandeformen så att man före en avreglering får klart för sig hur marknaden kommer att se ut efteråt. Det har regeringen valt att inte ta hänsyn till alls.
Regeringen själv konstaterar att ägarstrukturen kan påverka marknadsreformens framgång. Men det har uppenbarligen inte alls gjort att man har tänkt gå vidare med att utreda hur ägarstrukturen ska se ut.
Om man nu vill genomföra en avreglering utan att utreda frågan i grunden ligger det nära till hands att se att det bara är rent ideologiska skäl som ligger bakom. Man vill inte ens utreda vilka konsekvenser det får.
Om regeringen i någon slags ideologisk klåfingrighet vill minska offentliga verksamheter finns det andra som ligger mycket närmare till hands och som är mycket mer relevanta att privatisera. Ett förslag som jag tycker skulle vara mycket bättre är att privatisera SAS och sluta ha ett statligt ägande i den verksamheten.
Det skulle leda till, tror vi, en mycket mindre risk för att skattepengar måste pumpas in i ett bolag som går väldigt dåligt. Det skulle dessutom kunna göra att flygmarknaden fungerar bättre i Sverige.
Det är svårt att förstå varför regeringen har valt att fokusera sin energi på det här området, en marknad och en funktion som är väl fungerande i Sverige, i stället för att fokusera på det som inte fungerar.
Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2.
Jag önskar alla åhörare, ledamöter och tjänstemän en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)