Fru talman! Om jag ska prata generellt om avreglering av marknader är det väldigt svårt att veta i förväg vilket resultatet kommer att bli på längre sikt. Det vet vi från avreglering av ett otal antal marknader, beroende på hur skickligt man har lyckats utforma regelverken. Man lär sig mer och mer, förhoppningsvis, på många områden. Man kan inte veta det. Även om jag vet att det står att man gör olika typer av bedömningar går det inte att förutse den dynamik som kan uppstå. Det viktigaste är att dra den lärdomen.
När vi avreglerade telemarknaden trodde vi att vi skulle få lite lägre pris på våra markeringar, men det är helt andra saker som har hänt, där avregleringen har haft sin del i händelseförloppet.
För det andra gällde det antalet myndighetsanställda. Jag tycker inte att det är orimligt att det är myndighetspersoner som utför just myndighetsutövning.
För det tredje gällde det ägarstrukturen. Jag tror att det skulle vara oerhört svårt att säga vad som händer bakom kulisserna. Vi får erkänna att det inte går att ange vilka diskussioner som redan har påbörjats och vad som kommer att hända. Innan villkoren för avregleringen av marknaden är klarlagda går det inte heller att gå in och föra någon sådan diskussion eller göra några skisser på hur ägarstrukturen skulle kunna förändras utifrån vad andra parter kan vara intresserade av.
Jag tror att man måste inse att det här är två processer, och under de drygt sex månader som ligger framför oss fram till att själva reformen träder i kraft kommer nog mycket av det här att klarläggas. Jag tycker ändå att det i slutändan är så att vi från riksdagens sida, om det här över huvud taget ska kunna fungera på ett vettigt sätt, måste ge Regeringskansliet och ägarenheten där ett mandat att kunna gå in i sakdiskussioner med de andra intressenterna.