Fru talman! Precis som tidigare sades är Finland kanske inte det bästa exemplet på omreglering medan Danmark är ett bra exempel. Det som skiljer länderna åt handlar mycket om de barriärer som finns för nya aktörer och deras möjligheter att komma in på en marknad.
När det gäller kundnyttan finns det flera aspekter. Prisfrågan är en. Det underlag som vi alla har läst signalerar att prisökningen i Sverige inte bedöms vara dramatisk, utan tvärtom. Däremot skulle de 177 stationer som i dag finns sannolikt ökas på med ytterligare 100-200 stationer.
När det gäller ökad tillgänglighet, framför allt tidsmässig sådan, finns det en klar poäng med det.
Karin Pilsäter gav ett exempel tidigare. I dag är människor tvungna att ta ledigt från arbetet med inkomstbortfall som följd. Det finns människor som kanske inte har möjlighet att ta ledigt från arbetet och därmed får körförbud på sitt fordon. Efter omregleringen kommer dessa människor sannolikt att kunna välja på ett betydligt bättre sätt och göra detta utanför arbetstid hos mobila bilprovningsstationer där leverantörerna vänder sig till kunden och inte tvärtom. Vi kanske får en mer flexibel etablering än den som bilprovningsmonopolet i dag använder sig av där man etablerar sig i otillgängliga ytterområden med ökade emissioner för att köra till och från.
Vill man se glaset som halvtomt eller halvfullt? Det är detta det handlar om. Vi i majoriteten vill se det så att glaset går att fylla.