Herr talman! Tack själv, Chatrine Pålsson! Tyvärr
måste jag ändå debattera med Chatrine Pålsson på den
sista punkten, även om hon inte kan försvara sig.
Jag håller helt med om att enligt Prioriteringsut-
redningen omfattas en sådan här grupp när man talar
om personer med nedsatt autonomi, dvs. möjlighet att
själv bestämma över sitt liv och sina behov. I diskus-
sionen om vårdgarantin blir dock det här ett belysan-
de exempel på hur knepigt det kan bli när man pekar
ut tio eller tolv diagnoser och säger att nu skall resur-
serna styras dit. Det är alltså en väldigt tydlig beställ-
ning. Det är självklart att vi skall korta väntetiderna
överallt. Det får dock inte bli så att en vårdgaranti av
det slag vi hade, med tio eller tolv diagnoser, tar bort
resurser från ett område där människor inte ens har
förmågan att ställa sig i kö. Det är ju det omvända
behovet: De borde finnas i en kö och kräva sin rätt till
vård.
Därför krävs det också en helhetssyn hos lands-
tingspolitikerna. De måste se att det här också är
behov som är mycket stora och omfattande. Det får
inte bli så att de planerade operationer som man kan
utföra får gå ut över resurstilldelningen till en sådan
här grupp, som många gånger är tyst och inte kan
hävda sig. Det är bekymret med en sådan tydlig poli-
tisk styrning. Många av dem skulle naturligtvis behö-
va omedelbar hjälp.
Det här kanske inte behöver stå i motsatsställning.
Det är dock bara i ett drömläge vi har obegränsat med
resurser; i andra lägen måste vi resonera om priorite-
ringar. För mig är detta helt klart en prioriterad grupp.
Jag tror att det börjar bli det också i kommuner och
landsting på ett annat sätt än tidigare. Sådana här
debatter kan förhoppningsvis bidra till att göra det här
ännu tydligare.
Tack själv, Chatrine Pålsson, och trevlig sommar!