Herr talman! Tack, socialministern, för det förra
inlägget! Det var engagerat och visade på att social-
ministern ändå har en ambition när det gäller psyk-
vården och ett engagemang. Jag tror att det är en
förutsättning för att man också skall lyckas i de här
viktiga frågorna.
Jag håller helt med socialministern om att vi na-
turligtvis inte skall gå tillbaka till den gamla modellen
med slutenvård, utan vi skall skapa en bättre möjlig-
het för de psykiskt sjuka att leva ute i samhället. När
de psykiskt sjuka får leva med en stor omorganisation
som alla involverade kanske inte riktigt vet vad de vill
med innebär det naturligtvis att de svagaste drabbas.
Det är väl det vi ser och som också kommer fram i
Socialstyrelsens rapport.
Det här har inte kunnat överföras från teorin till
praktiken, vilket naturligtvis många får känna ett
ansvar för. Ambitionen och idén har varit god. Ansva-
ret skall läggas på kommunerna, och de psykiskt sjuka
skall i större utsträckning inkluderas i vardagslivet.
Det gäller då bara att också få det att fungera i prakti-
ken, att det finns såväl förståelse som resurser och
kunskap som gör att det kan fungera. Det är väl där
det brister.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi i den här
verksamheten inkluderar klubbhus av typen Fountain
House och andra aktivitetshus där de psykiskt sjuka
praktiskt får vara med i verksamheten. Vi måste också
i större utsträckning ta reda på deras behov och lyssna
på vad de vill. Det här är en viktig resurs och en kun-
skapskälla som kommuner och landsting behöver
använda sig av för att vi skall få det att fungera.
En annan viktig sak är att vi gör besök och ser hur
det ser ut, att vi lyfter de här frågorna så att de psy-
kiskt sjuka syns och inte blir "de glömda".