Fru talman! I dag har vi att ta ställning till sex
motioner om vissa skadeståndsrättsliga frågor. Jag
vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan
och samtidigt yrka avslag på samtliga reservationer.
I ett rättssamhälle är det viktigt att medborgarna
är skyddade mot godtyckliga ingripanden, frihetsbe-
rövanden och andra begränsningar av de grundläg-
gande fri- och rättigheterna. Samtidigt är det viktigt
att vi har en effektiv brottsbekämpning. För att ytter-
ligare stärka medborgarnas ställning beslutade riks-
dagen förra året att det i skadeståndslagen skulle
införas en bestämmelse om det allmännas ansvar för
felaktig myndighetsinformation. Riksdagen beslutade
också om en ny lag, lagen om ersättning vid frihets-
berövanden och andra tvångsåtgärder. Den nya lag-
stiftningen har nu gällt sedan den 1 januari 1999.
När det gäller skadestånd för felaktig myndig-
hetsinformation finns det alltså en ny bestämmelse
som säger att stat och kommun är skyldiga att ersätta
ren förmögenhetsskada, som har orsakats en enskild
medborgare om en myndighet genom fel eller för-
summelse har lämnat felaktiga råd eller upplysningar
och om det med hänsyn till omständigheterna finns
särskilda skäl.
När man bedömer om det finns sådana särskilda
skäl skall man ta hänsyn till vilken typ av upplys-
ningar eller råd som har lämnats. Man skall också se
till myndighetens verksamhetsområde och vilka om-
ständigheter som rådde när upplysningarna lämnades.
Den här nya regeln gäller all information. Den är
alltså inte begränsad till myndighetsinformation.
I reservation 1 tar reservanterna upp att den nya
bestämmelsen har utformats på ett sätt som medför att
lagändringen riskerar att bli en skenreform och kravet
på särskilda skäl hotar att göra regeln verkningslös.
Majoriteten i utskottet anser att om man nu skulle
ta bort kravet på särskilda skäl, skulle det inte under-
lätta för allmänheten att få korrekt information. Nej,
det skulle i stället kunna få till följd att företrädarna
för myndigheter, vid hot om skadestånd, helt avböjer
att ge råd och upplysningar. Ett samhälle med ett
alltmer ohämmat skadeståndsprocesserande, liknande
det som redan finns i t.ex. USA, skulle kunna öppna
sig. Ett sådant samhälle vill vi inte medverka till.
En annan sedan länge omdiskuterad fråga är ska-
deståndsansvar vid frihetsberövanden. Enligt ersätt-
ningslagen har oavsett någons fel eller försummelse
bl.a. den som på grund av misstanke om brott varit
häktad eller under minst 24 timmar i sträck varit
anhållen, belagd med reseförbud eller anmälnings-
skyldighet rätt till ersättning av staten om t.ex. fri-
kännande dom meddelas eller förundersökningen
avslutas utan att något åtal väcks.
Även den som har avtjänat ett fängelsestraff har
rätt till ersättning om frikännande dom meddelas.
I de fall jag nu nämnt krävs det inte att beslutet
var oriktigt för att ersättning skall kunna utgå. Det
kan även utgå ersättning om brottsmisstankar kvar-
står. Här har alltså staten ett strikt ansvar.
Den nya ersättningslagen ger utökade möjligheter
för den som fått sin frihet inskränkt att kunna få er-
sättning från staten på det sättet att den som genom
beslut vid myndighetsutövning fått sin frihet berövad
har rätt till ersättning, under förutsättning att beslutet
vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt.
Den här nya bestämmelsen gör ingen skillnad på om
det är ett gripande eller ett anhållande i mindre än 24
timmar.
I reservation 2 tar man upp att det skall ankomma
på regeringen att lämna förslag till riksdagen som
innebär ett strikt ansvar för staten för frihetsberövan-
den som varat mindre än 24 timmar.
Utskottet är inte berett att nu tre och en halv må-
nader efter det att den nya ersättningslagen trätt i
kraft förorda att ersättningsrätten ytterligare utvidgas.
Naturligtvis är det så som flera sagt här i dag, att ett
frihetsberövande, om än kort, kan orsaka både lidan-
de och ekonomisk skada. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer tillämpningen av de nya reg-
lerna i ersättningslagen.
Fru talman! Jag går nu över till reservation 3, där
man anser att den nya jämkningsregeln visserligen
förbättrat situationen något, men inte tillräckligt. Här
har en utvidgad jämkningsmöjlighet införts, som
innebär att skadestånd på grund av frihetsinskränk-
ning skall kunna vägras eller jämkas om den drabba-
des eget beteende har orsakat beslutet om frihetsin-
skränkningen eller om det med hänsyn till övriga
omständigheter är oskäligt att ersättningen betalas ut.
Den som har försökt att undanröja bevis eller på an-
nat sätt försökt försvåra utredningen kan bara få er-
sättning om det finns synnerliga skäl. Men man kan
inte jämka ersättningen enbart på grund av att miss-
tanke om brott kvarstår. Majoriteten i utskottet kan
inte finna annat än att nu gällande jämkningsregel har
en ändamålsenlig utformning, som väl täcker in de
fall då det är befogat med jämkning på grund av den
skadelidandes eget beteende.
När det gäller skadeståndsanspråk i allmänhet
gäller tio års preskriptionstid enligt preskriptionsla-
gen. Det finns inga särskilda regler vad gäller detta i
ersättningslagen. I reservation 4 anser man att rege-
ringen bör utreda frågan om en lämplig avgränsning
av preskriptionstiden och återkomma med ett lagför-
slag.
Också här är majoriteten i utskottet övertygad om
att det finns anledning att i detta hänseende vara åter-
hållsam med att göra avsteg från vad som gäller an-
gående skadeståndsanspråk i allmänhet. Utskottet
anser att den enskilde inte skall behöva gå miste om
ersättning på grund av en särskild förkortad preskrip-
tionstid.
Vad gäller reservation 5, som handlar om skade-
stånd till efterlevande, har kommittén om ideell skada
lagt fram vissa förslag till förändringar i skade-
ståndslagen. Utskottet har inte för avsikt att föregripa
den lagrådsremiss som väntas komma i år.
När det slutligen gäller ansvar för GMO, dvs.
genmodifierade organismer, finns i dag ett flertal
olika lagar som reglerar användningen. Genom infö-
randet av gentekniklagen införlivades två EG-direktiv
om GMO i svensk lag. Gentekniklagen hade som
uttryckligt syfte att skydda människors och djurs
hälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn
tas.
Lagen med dess grundläggande och övergripande
bestämmelser om bl.a. tillståndskrav och tillsyn har
nu inarbetats i miljöbalken. I samband med att den
trädde i kraft den 1 januari i år infördes också regler
om märkning.
Bestämmelserna om genteknik i miljöbalken reg-
lerar inte skadeståndsansvaret vid användning av
GMO. Däremot omfattas användningen av GMO av
reglerna om strikt ansvar för miljöskador i miljöbal-
ken.
Även en rad olika speciallagar, och då inte minst
inom transportsektorn, kan bli tillämpliga i samman-
hanget. Dessutom ålägger produktansvarslagen till-
verkare och importörer ett strikt ansvar för skador
som produkter har orsakat på person- eller konsu-
mentegendom.
För eventuella skador orsakade av GMO förelig-
ger också det allmänna ansvaret för den som uppsåt-
ligen eller av vårdslöshet orsakar skada. Genteknik-
beredningen har i sitt betänkande Genteknik - en
utmaning ingående diskuterat olika skadestånds- och
försäkringsfrågor.
I reservation 6 anser reservanten att skadesstånds-
ansvaret skall vara strikt för den som introducerar en
gentekniskt förändrad organism och att skadestånds-
ansvaret skall kombineras med en obligatorisk an-
svarsförsäkring.
Majoriteten i utskottet kan inte finna annat än att
eventuella skador orsakade av GMO i betydande
utsträckning täcks av bestämmelserna om ett strikt
ansvar i miljöbalken samt ett strikt ansvar enligt olika
specialförfattningar och det allmänna culpaansvaret
enligt skadeståndslagen. Utskottet anser också att det
är viktigt att noga följa utvecklingen på området för
att se om det skulle finnas behov av ytterligare lag-
stiftning.
Regeringen har också tillsatt en kommitté som
bl.a. skall analysera den moderna bioteknikens möj-
ligheter och risker och lämna förslag till en övergri-
pande politik för området i ett internationellt per-
spektiv. Det är angeläget att den här kommittén ska-
par debatt och diskussioner om frågor som rör den
moderna biotekniken och eventuella konsekvenser för
befolkningen. I direktiven ingår också att lyfta fram
de frågor som kräver en vidareutvecklad konsekvens-
bedömning och en fördjupad etisk diskussion.
Fru talman! Med detta vill jag åter yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga motio-
ner.