Fru talman! Riksdagsledamöter! Detta betänkande
berör skadeståndsrättsliga frågor. Spektrat är brett. De
sex motionerna berör olika, stora ämnen. Motionerna
handlar ju om riksdagsledamöternas ambitioner att
rätta felaktig lagstiftning. I detta betänkande tas bl.a.
upp frågan om hundägares strikta ansvar inför t.ex. en
inbrottstjuv som tar sig in i ett hus där en hund vaktar
sin husses och mattes liv och egendom. Det finns
också förslag om att ge staten rätt att driva regressta-
lan mot kraftföretagen enligt atomansvarighetslagen.
Fru talman! Vi har ställt oss bakom sju av reser-
vationerna i detta betänkande, bl.a. de moderata mo-
tionerna. Två motioner handlar om regresstalan i
företagsamhet och i energiproduktion. I den tredje
motionen begär motionärerna att regeringen skall
lämna förslag till ändrade regler för skadeståndser-
sättning vid kränkning. För tids vinnande yrkar jag
bifall endast till motion nr 7, alltså reservation nr 5.
Jag skall kort beröra två av de moderata motio-
nerna. Den ena, av Ulf Kristersson m.fl., gäller re-
gressrätt vid utgiven lön. Vi tycker att det är rimligt
att en arbetsgivare skall ha möjlighet att få tillbaka
utbetalad sjuklön om den anställde på ett eller annat
sätt har skadats av tredje man och därmed förorsakats
denna sjukskrivning. Vi förutsätter att den kommande
utredningens arbete bedrivs med inriktningen att
regeringen snarast skall kunna förelägga riksdagen
erforderliga förslag till ändringar i skadeståndslagen.
Därför har vi nöjt oss med ett särskilt yttrande.
Den andra motionen, underskriven av Carl Bildt
m.fl., tar upp en fråga om förändring i atomansvarig-
hetslagen. Frågan om ett utökat ansvar för anlägg-
ningshavare vid atomskador har varit ett återkom-
mande spörsmål för riksdagen under flera år. Enligt
vår uppfattning är det angeläget att förslag från rege-
ringen rörande ansvaret för atomskador snarast kan
läggas fram för riksdagen och att ärendet inte fördröjs
ytterligare. Vi förutsätter att förslagen i motionens
yrkande 18 behandlas i detta sammanhang och har
därför inte funnit skäl att reservera oss till förmån för
motionsyrkandet.
Fru talman! Jag kommer nu att fördjupa mig lite i
frågan om kränkningsersättning för brottsoffer - en
motion av Gun Hellsvik m.fl. Det är helt orimligt att
frågan om ersättning för kränkning av ett brottsoffer
skall hänga på om gärningsmannen slår ihjäl sitt offer
eller om offret överlever.
Enligt skadeståndslagen har brottsoffer rätt till
kränkningsersättning för det lidande som brottsoffret
åsamkats under den tid som den brottsliga gärningen
pågått. Kränkningsersättningen utgör brottslingens
sonande av sitt brott gentemot brottsoffret och utgör i
många fall en stor del av det totala skadestånd som
brottsoffret erhåller.
Kränkningsersättningen är emellertid, liksom er-
sättningen för sveda och värk, ett ideellt skadestånd.
Ideella skadestånd utgår inte när en person har dött,
eftersom det är tänkt som en personlig ekonomisk
kompensation till brottsoffret för det lidande som han
eller hon har åsamkats. Detta leder till det märkliga
förhållandet att gärningsmannen är skadeståndsskyl-
dig för kränkning om brottsoffret överlever, men
slipper skadeståndsanspråk om han tar livet av sitt
offer.
Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning är
det inte rimligt att en gärningsman skall undkomma
sitt skadeståndsansvar genom att förgrova brottet från
misshandel till mord t.ex. Därför tycker vi att rege-
ringen borde få i uppdrag att se över nuvarande regler
med inriktning på att dödsboet i förekommande fall
skall kunna överta kravet gentemot gärningsmannen.
En särskild form av ideell skada ersätts enligt
1 kap. 3 § skadeståndslagen. Det gäller kränkning av
den personliga integriteten genom brott mot någons
personliga frihet, frid eller ära. Syftet med denna
regel är att gottgöra den integritetskränkning som
följer av det brott som avses med regeln. Bestämmel-
serna ger inte rätt till ersättning för lidande som till-
fogats någon annan än den som utsatts för brottet.
Den kommitté som arbetade med ideell skada an-
såg inte att skadestånd för kränkning bör överföras till
efterlevande till den som dödats genom en brottslig
handling. Vad härefter gäller successionen i den av-
lidnes skadeståndsrätt anser kommittén att rätten till
skadestånd för ideell skada vid personskada och för
kränkning genom brott vid den skadelidandes död bör
gå över till arvingarna om krav på sådan ersättning
framställs dessförinnan.
Detta är svårt för mig att förstå. Skulle jag t.ex. -
o, hemska tanke! - bli tillfångatagen, förnedrad, utsatt
för våld eller ärekränkt kan jag endast utverka ett
kännbart ekonomiskt krav på min plågoande om
vederbörande låter mig leva så länge att jag hinner,
orkar och är kapabel att ställa ett sådant krav.
Det är hårresande. En klok och beräknande
gangster slår naturligtvis ihjäl mig. Kanske skulle jag
kunna köpa mig livet genom att lova att inte ställa
skadeståndsanspråk - absurda tanke! Men om jag,
mitt namn eller min familj tar skada till frihet, frid
eller ära kan inte hänga på att jag, kanske innan jag
ger upp andan, hinner ställa ett skadeståndsanspråk.
Man kan också fråga sig vem kravet skall ställas
till. Det är ju bra att veta om något händer mig eller
någon annan här i Sverige. Är det till min baneman?
Är det till polisen? Är det till domstolen med en väl-
formulerad och juridiskt riktig skadeståndstalan?
Jag förstår inte att majoriteten är så kallsinnig till
detta rimliga krav. Hur tänker Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Det skulle vara in-
tressant att höra. De säger sig värna om svaga männi-
skor. Jag kan inte tänka mig en svagare människa än
den som genom grova brott blir kränkt till frihet, frid
eller ära och dessutom dör.
Det är inte fråga om en förmögenhetsmassa i
arvssuccession. Det är fråga om ett avhållande och ett
preventivt förhållningssätt som gör att man genom att
bli ekonomiskt ansvarig för sina handlingar avstår
från dessa.
Om inte riksdagen stöder den moderata reserva-
tionen, och chansen är måste jag tillstå inte så stor,
har jag och mina partikamrater kvar förhoppningen
att Lagrådet i sin lagrådsremiss upptäcker detta ab-
surda ställningstagande av Kommittén om ideell
skada och föreslår en ändring i den riktning som jag
nu har argumenterat för. Med det, fru talman, vill jag
än en gång yrka bifall till reservation 5.