Fru talman! Debatten om oskyldiga myndig-
hetsoffer måste föras så länge vi har anledning att
misstänka att det finns människor som blir utsatta för
oskyldigt frihetsberövande och så länge vi har anled-
ning att misstänka att människor kan drabbas av orik-
tig myndighetsutövning.
Folkpartiet har skrivit en motion som har be-
handlats i lagutskottet och där de här frågorna tas
upp. Motionen har inte tillstyrkts av majoriteten i
lagutskottet.
När det gäller 24-timmarsregeln och detta med
gripande och anhållande är det ju så att den som sitter
gripen kan sitta där i 23 timmar 59 minuter utan att
vara berättigad till någon form av skadestånd från det
allmänna. Den parlamentariska utredning som före-
gick lagändringen förra året föreslog i bred enighet att
ett strikt skadeståndsansvar skall införas från sam-
hällets sida när det gäller frihetsberövande, även
under 24 timmar. Men när lagändringen kom förra
året hade regeringen inte följt den parlamentariska
utredningen. Dessutom hade Kristdemokraterna och
Socialdemokraterna ändrat sig jämfört med vad man
hade tyckt i utredningen.
Under utskottsbehandlingen i år har Kristdemo-
kraterna och Socialdemokraterna gått emot nämnda
förändring. Även Centerpartiet har, som redan fram-
kommit, ändrat sig. Jag är än en gång intresserad av
att fråga Centerpartiet vilka resonemang som har förts
som fått partiet att ändra sig sedan förra året och vilka
eventuella nya fakta som har kommit fram.
För mig och för Folkpartiet är det ganska själv-
klart att även en kort tid av frihetsberövande är såväl
omtumlande och förnedrande som plågsamt för en
individ. Naturligtvis kan det också vara förenat med
vissa kostnader i form av förlorad arbetsinkomst osv.
Det kanske t.o.m. är så att det är de första timmarna
som för en person som aldrig varit gripen är mest
omtumlande och påfrestande.
Det har förts fram ett antal argument mot en
skärpning av skadeståndsansvaret. Man har talat om
att polisens möjligheter till effektiva metoder skulle
undanröjas. Då glömmer man bort att polisen har
ganska många möjligheter att ta människor till förhör,
att vidta olika ordningsåtgärder osv. utan att göra ett
formellt gripande eller en anhållan. Man glömmer
också bort att det kanske vore en trygghet för poliser-
na själva att veta att om det blir ett misstag, vilket
naturligtvis kan begås, utgår ersättning och en tydlig
ursäkt från samhällets sida. Jag tror att det t.o.m.
skulle innebära att samhällets och allmänhetens för-
troende för polisen ökade.
Samhällets viktiga uppgift att skydda människor
mot brott får inte utföras till priset av att människor är
rättslösa gentemot staten. Här finns det två principer.
I motsats till dem som väljer den ena principen väljer
jag den som garanterar rättssäkerheten för individen.
Det avgörande för en person som blivit inlåst är
naturligtvis inte beloppets storlek men det skall väl i
alla fall motsvara t.ex. förlorad arbetsinkomst och
innebära ett erkännande av att samhället har begått ett
misstag.
Vidare föreslås i Folkpartiets motion att skade-
ståndet skall kunna jämkas om den enskilde med sitt
beteende gett polisen anledning att misstänka brott.
Det kan ju förekomma missbruk av ersättningskrav.
En person kan försvåra utredning, undandra sig för-
undersökning eller på annat sätt bidra till ett gripande.
I vissa fall skall ersättningen naturligtvis kunna jäm-
kas till noll. Det behövs alltså en hårdare jämknings-
regel än den som gäller i dag för att undvika missbruk
av ersättningskrav.
I folkpartimotionen föreslås också att preskrip-
tionstiden skall kortas. Att, som det är i dag, kunna
vänta med en anmälan i upp till tio år är alldeles för
lång tid. Enligt min uppfattning skapar ett myndig-
hetsansvar som gäller ansvar vid gripanden under 24
timmar, kombinerat med större möjligheter till jämk-
ning, en bättre balans mellan den enskildes rättssä-
kerhet och samhällets behov av att skydda sig mot
kriminalitet.
Fru talman! När det gäller felaktig myndighetsin-
formation har den enskilde i dag rätt till ersättning
endast om det finns "särskilda skäl". Det måste finnas
ett starkare skydd för människor som t.ex. planerar att
köpa hus, investeringar i husköp eller byggprojekt
utifrån myndighetsinformation som är felaktig. For-
muleringen särskilda skäl begränsar den enskildes
möjligheter att föra talan mot myndigheten. Även här
skulle en jämkningsregel kunna vara en framkomlig
väg för att ta hänsyn till den enskildes medansvar i
enskilda fall.
De som nu säger att det blir oerhörda kostnader
för att säkra den enskildes rättssäkerhet måste utgå
från att det i dag finns en mängd oskyldigt anhållna i
Sverige och att det finns en mängd människor som
utsätts för felaktig myndighetsinformation. Om det
verkligen vore så, skulle man då slå sig till ro med
det?
Folkpartiet väljer att stå på den enskilda männi-
skans sida i dessa frågor när det gäller att garantera
hennes rättssäkerhet gentemot myndigheterna.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 3. I övrigt står jag bakom Folkpartiets
övriga reservationer i utskottet.