Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom ut-
skottets betänkande. Vi hade de här skadeståndsrätts-
liga frågorna uppe till diskussion i fjol. Jag tänkte
egentligen inte upprepa mig alltför mycket.
Jag vill emellertid säga något om 24-
timmarsregeln. Jag tycker att det har gått lite troll i
den. I betänkandet har det ganska tydligt argumente-
rats för varför vi skall behålla den reglering som vi
redan nu har. Vi har talat om att det hämmar brotts-
bekämpningen, det är stötande när det gäller kvinno-
misshandel, det är kostnader och en massa besvär.
Det jag främst vill trycka på är den principiella
delen av detta, nämligen att man inför strikt ansvar
för staten. Det är en skadeståndsrättsligt principiellt
tveksam linje med strikt ansvar. Strikt ansvar har ju
uppkommit i samband med att man bedriver utomor-
dentligt farlig verksamhet. Då har man alltså inte
velat knyta ansvaret till en culpabedömning eller en
vårdslöshetsbedömning.
Men när det gäller myndighetsutövning i största
allmänhet finns det ju ingen anledning att säga att det
är någon farlig verksamhet - en samhällsfarlig verk-
samhet. Det är helt groteskt att tänka sig att statens
företrädare skulle vara farliga. Där skall man natur-
ligtvis, som de grundläggande tankarna är, knyta
ansvaret till om man har varit försumlig och gjort
något felaktigt som man skall ansvara för. Jag tycker
att det är ganska uppenbart att det kommer att hämma
myndighetsutövningen om man inför detta strikta
ansvar.
Nu har Folkpartiet, Bengt Harding Olson och hans
efterträdare drivit något slags rättssäkerhetsdebatt om
detta. Det låter ju behjärtansvärt att säga att här far
människor illa och det klart att de skall ha ersättning.
Men vi har ju alla del i samhället och staten. Ibland är
det plus, och ibland är det minus.
Man får ställa upp och vittna med löjligt låg er-
sättning, och det finns andra saker som man får göra
utan att få betalt. Det är klart att det kan hända att
man blir gripen i något läge. Utgångspunkten är ju att
polisen har grund för sitt ingripande. Om de inte har
det och har förfarit felaktig får man ersättning. I annat
fall kan det bli det intrång som detta innebär. Jag
tycker egentligen att det är en rimlig avvägning av
våra olika roller här i samhället.
Jag tänkte själv på detta med USA. Christina Ne-
nes nämnde det. Jag tycker faktiskt att det ligger
någonting i det. Man skall inte ta till alltför djärva
jämförelser, men argumenteringen från Folkpartiet
skulle förmodligen i sak leda till samma resultat som
majoritetens förslag. Men man går via jämknings-
regler, och då är man illa ute.
Man för in möjligheter eller rättigheter, och sedan
säger man samtidigt att de skall jämkas. Då har man
byggt en fin jordmån, tvister, processer och otydlig-
heter.
Den här lagstiftningen har vi haft sedan 1944, och
jag kan inte se att det i det allmänna rättslivet har
uppkommit några betänkligheter beträffande tillämp-
ningen av de regler som nu gäller.
Sedan vet jag inte om jag har missförstått det eller
inte, men det är ju så att Centern har svängt. Det
tycker jag att ni skall ha ett plus för. När det gäller
argumentet om kvinnor tycker jag att det är ett elän-
de. Det är en bra reglering som vi har, och därför
tillstyrker vi det å det varmaste.