Fru talman! Kerstin-Maria Stalin har frågat mig
hur jag kommer att ställa mig till kommande förslag
från kommissionen om harmonisering av asyl- och
migrationspolitiken. Hon oroar sig för vart den
svenska asylpolitiken är på väg om vi likställer brott
som begås av humanitära skäl med de som begås för
ekonomisk vinning. Hon har också påpekat att fokus
borde läggas på rätten att söka asyl i stället för på
kontrollfrågor.
Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen är
beredd att stoppa ett franskt direktivförslag om trans-
portörsansvar om Anhörigkommittén inte avser att
föreslå införandet av ekonomiska sanktioner mot
transportörer. Hon har också frågat mig om regering-
en är beredd att verka för att bestämmelser om tillfäl-
ligt upphävande av viseringskrav och transpor-
törsansvar förs in i direktivförslaget om tillfälligt
skydd vid massflykt samt om direktivet om transpor-
törsansvaret antas. Vidare har hon frågat om rege-
ringen är beredd att verka för att medlemsstaterna
förbjuds att själva införa strängare eller mer omfat-
tande regler om sanktioner mot transportörer.
Jag vill först säga att jag delar uppfattningen att vi
bör fokusera på asylrätten. Sverige har bl.a. i samar-
betet med de baltiska länderna framhävt vikten av att
ett land utformar en asylprocess som uppfyller rätts-
säkerheten och utvecklar möjligheterna att ta emot
asylsökande vid sina gränser. Detta synsätt försöker
vi också förmedla till andra kandidatländer och övri-
ga länder i centrala och östra Europa.
Frankrike har under sitt ordförandeskap tagit initi-
ativ till att utarbeta förslag till rambeslut och direktiv
om åtgärder mot människosmuggling samt förslag till
direktiv om harmoniserade straffsatser vid utkrävan-
det av ansvar för transportörer som transporterar hit
tredjelandsmedborgare som saknar erforderliga inre-
sehandlingar. Alla åtgärder som reglerar utlänningars
inresa och vistelse i EU-länderna måste bedömas mot
bakgrund av vår vilja att bibehålla och stärka asylrät-
ten samt att främja människors möjlighet att fritt röra
sig mellan länder. Initiativ inom migrationsområdet
måste därför granskas utifrån denna grundsyn.
Det förstnämnda initiativet innehåller bl.a. förslag
om strängare påföljder än de nuvarande svenska.
Syftet med en sådan skärpning är att bekämpa den
grova typ av organiserad brottslighet som männi-
skosmugglingen utgör. Från svensk sida har vi i skil-
da sammanhang förklarat att vi gärna ser gemensam-
ma initiativ för att motverka olaglig invandring och
försvåra människosmugglarnas verksamhet. Vi har
samtidigt gjort helt klart att vi inte anser att åtgärder
som vidtagits av humanitära skäl ska bestraffas.
Till min glädje har jag kunnat konstatera att en
majoritet av medlemsstaterna slutit upp bakom detta
synsätt. Ännu återstår emellertid en del arbete innan
vi kan anta gemensamma regler som innebär just det
Kerstin-Maria Stalin önskar.
Sverige har, liksom i stort sett alla andra europe-
iska länder, regler om transportörsansvar. Reglerna är
utformade på skilda sätt i olika länder. Det grundläg-
gande kravet är dock att flygbolag och andra trans-
portörer ska kontrollera passagerarnas resehandlingar.
Denna regel har vi således redan i Sverige. Tillämp-
ningen av Schengenreglerna och ett antagande av
förslaget i det franska initiativet innebär därför i den-
na del ingen förändring för Sverige. Kravet på trans-
portörerna är att de ska förvissa sig om att resenärer-
na har de resehandlingar som fordras. Dessa regler
gäller alla passagerare, oavsett nationalitet eller etnisk
tillhörighet. Det finns således ingenting i kraven som
kan tas till intäkt för att diskriminera vissa resenärer.
Det direktivförslag som nu diskuteras i EU syftar
till att harmonisera de ekonomiska sanktionerna mot
de transportörer som inte kontrollerar resehandlingar.
Det har emellertid visat sig svårt att nå en fullständig
harmonisering, och det går för tillfället inte att fast-
ställa en högsta tillåtna nivå. Ett sådant arbete måste
ses på lång sikt. Däremot är det betydelsefullt att EU-
länderna, efter ett svenskt förslag, nu diskuterar att
transportörsansvaret inte ska utkrävas om resenären
behöver skydd.
I samband med att Sverige godtog villkoren för
deltagande i Schengensamarbetet förband vi oss att
anpassa vår interna lagstiftning till Schengenregel-
verket. Regeringen gav Anhörigutredningen i upp-
drag att utreda hur
de svenska bestämmelserna kan anpassas för att över-
ensstämma med kraven i Schengenregelverket. Ut-
redningen kan förväntas komma med sitt förslag
under de närmaste månaderna. Jag vill inte nu spe-
kulera om innehållet i förslaget eller hur regeringen
kommer att ställa sig. Vi får helt enkelt avvakta
kommitténs arbete.
Behandlingen av direktivförslaget om tillfälligt
skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer
pågår för närvarande i rådet. Detta förslag innehåller
inga bestämmelser om viseringar och transpor-
törsansvar. Förutsättningarna för att en situation med
massiv tillströmning ska föreligga är ju att människor
rent faktiskt når våra gränser. Ett belysande exempel
kan hämtas från den humanitära evakuering som ägde
rum i samband med konflikten i Kosovo.
Initiativrätten inom EU delas för närvarande mel-
lan medlemsstaterna och kommissionen inom migra-
tionsområdet. Vilka initiativ som kommissionen
kommer att ta i framtiden är svårt att nu spå om. Från
regeringens sida kommer vi att bedöma dessa, liksom
initiativ från medlemsstaterna utifrån vår humanistis-
ka grundsyn. Jag vill också passa på tillfället att un-
derstryka hur viktigt det är med en bred uppslutning i
riksdagen bakom asylpolitiken och utlänningslagstift-
ningen. Jag är övertygad om att Sverige har stora
möjligheter att påverka utvecklingen inom EU på ett
positivt sätt.