Fru talman! Åke Sandström konstaterade för en
stund sedan här i kammaren att man kan tolka skriv-
ningarna positivt när det gäller frågan om binäringen i
betänkandet. Han markerade trots det för en reserva-
tion.
Fru talman! Jag har under de senaste 14 åren med
stor oro och irritation följt utvecklingen av den
svenska binäringen. Bisjukdomen varroa kom till
Sverige i slutet av 80-talet och har sedan dess på
grund av underlåtenhet att snabbt sätta in åtgärder
spridit sig från Skåne upp över landet. I stort sett har
en halvering av bihållningen skett under denna tid,
vilket är allvarligt eftersom det blir sämre pollinering.
Miljön drabbas osv.
Vi har vid åtskilliga tillfällen i motioner och in-
terpellationer tagit upp frågan om binäringens ut-
veckling. Det har gällt att bitillsynslagen inte har
följts, att bitillsynen varit undermålig och att forsk-
ningen måste förbättras. Vi har också tagit upp beho-
vet av stimulansåtgärder där små bigårdar åter, som
tidigare, skulle få skattebefrielse.
Nu har emellertid en rapport avgivits av Jord-
bruksverket, och remissförfarandet har genomförts.
Regeringskansliet bereder ärendet, i alla fall enligt
uppgift. Att då i dag reservera oss har vi moderater
sett som att slå in redan öppna dörrar. Vi kommer
dock framöver att bevaka hur ärendet behandlas och
kritiskt granska de förslag som läggs fram i syfte att
stärka binäringen i Sverige. Men vi reserverar oss
alltså inte i dag av det skälet att det redan är på gång.
Vi har tagit hänsyn till det. Det är ju en vedertagen
princip.