Fru talman! Vi har i samarbetet med regeringen
och Vänsterpartiet satsat oerhörda summor på miljö-
forskningen i förhållande till hur det har varit tidiga-
re. Men det räcker inte. Det behövs mycket mer. Jag
skulle vilja ta upp den marina forskningen som ligger
mig särskilt varmt om hjärtat.
Vi vet att våra kusthav, som nämnts tidigare, Ös-
tersjön, Kattegatt och Skagerrak är förgiftade, över-
gödda och utfiskade när det gäller flera viktiga arter.
Framför allt har vi på senare tid uppmärksammat
torskens försvinnande. Jag vet att vi sedan flera år
tillbaka från min sida av Sverige, Bohuslän, märkte
att den s.k. kusttorsken - det finns många arter av den
- försvann. Man tog upp havstorsk i mindre storlek
och trodde att det var kusttorsk. Man såg inte den fara
som var på väg, nämligen försvinnandet av kusttors-
ken. Nu är faktum där. Vi har egentligen inte något
bestånd av torsk att tala om längre. Den är utfiskad.
Det här är ju en katastrof. Jag och Miljöpartiet de
gröna menar att det inte är hållbart. Nu måste det
göras stora satsningar på restauration av havet för att
hindra arternas och ekosystemets kollaps. Det innebär
att man starkt måste begränsa fisket. Det kan man
göra genom utfasning av foderfisket som också är en
märklig utveckling. Som ni vet själva var för bara ett
decennium sedan kanske 70 % av allt fiske konsum-
tionsfisk. Nu är det 80 % som används som foderfisk.
Det är ofattbart. Det är inte hållbart.
I och med detta har vi också andra effekter. Vi
slänger stora kvantiteter bifångst över bord. Det gäller
t.ex. både kolja och vitling.
Det som behövs är alltså en utfasning av foderfis-
ket, men det behövs också en utökad marin forskning.
Det jag vill peka på är någonting som jag tog upp för
många år sedan och därefter har drivit varje år, näm-
ligen det s.k. Västerhavsprojektet. På västkusten drev
man ett projekt som Naturvårdsverkets forsknings-
nämnd finansierade. Det handlade om de stora pro-
cesserna i havet. Man gjorde en uppföljning under
fem år och sedan var pengarna slut. En rapport som
var oerhört viktig kom 1996. Åren 1997 och 1998
gjorde man en liten uppföljning av detta som visade
att situationen var än värre.
Det jag menar nu är att vi måste ha ett nytt nor-
diskt eller hellre internationellt västerhavsprojekt.
Varför inte utöka det till att också bli ett Öster-
sjöprojekt.
Varför? Jo, därför att forskningen är så viktig för
att vi ska förstå tillståndet, för att vi ska förstå varför
arterna försvinner. Det är inte bara torsk, som jag
nämnde, utan det handlar om viktiga arter som gråsej,
kummel och rödspätta. Också de starkt hotade arter.
Miljöpartiet har i olika sammanhang krävt att vi
helt enkelt måste sammankalla en kriskommission.
Det var ju en hearing här i går. Jag vet inte vad man
kom fram till, för jag hade inte möjlighet att vara där
själv. I en frågestund med Margareta Winberg för
någon vecka sedan tog jag upp detta. Jag menade att
det behövdes en nationell samling kring den här frå-
gan, en kriskommission ungefär.
Jag menar att det här problemet är så viktigt och
så allvarligt att vi faktiskt måste göra någonting nu.
Det innebär bl.a. att vi kanske måste bestämma oss
för ett stopp för torskfisket. Det får effekter som inte
är bra för ekosystemet när man stoppar fisket av en
art. Men vi har inte mycket att välja på just nu. Utan-
för Newfoundland gjorde man ett stopp på tio år.
Beståndet har inte kommit tillbaka. Det behövs alltså
så kraftfulla åtgärder.
Vi kan inte bara sitta här och tycka att det är trå-
kigt, synd och att vi ska försöka vara försiktiga. Det
håller inte. Vi måste göra något radikalt för att det ska
få en effekt över huvud taget.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 som
just framhåller behovet av ett nytt västerhavsprojekt.
Jag vill gärna, som jag sade tidigare, utöka det till att
också omfatta Östersjön, eftersom våra kusthav häng-
er ihop. Det ena påverkar det andra. Det är ekosystem
som vi har skyldighet att rädda.