Fru talman! I det här betänkandet behandlas den
motion som jag och Lennart Klockare har skrivit om
svampforskning. Vi vill visa på behovet av en perma-
nent svampforskning i Sverige. Anledningen till att
Norrbotten och Gotland har gemensamma intressen i
svampforskning är att det naturligt växer goliatmusse-
ron i Norrbotten och bourgognetryffel på Gotland.
När vi skrev motionen hade jag genom en kvinn-
lig forskare fått information om det arbete som hon
påbörjat och som visar att det finns bourgognetryffel i
stora mängder på Gotland. Den finns naturligt, och vi
har inte tidigare förstått vilka värden som vi kan till-
godogöra oss genom svampen. Forskningen sker i
samarbete med Högskolan på Gotland, men är knuten
till Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Handledare
för forskningen finns hos SLU.
Det som vi har lärt oss av hittills vunna erfaren-
heter är att bourgognetryffeln finns naturligt på Got-
land. Mer än 2000 ek- och hasselplantor har utplante-
rats för att kunna följa tryffelutvecklingen på trädröt-
terna, och resultatet ser mycket lovande ut. Markäga-
re har kunnat sälja bourgognetryffel för upp till 4 000
kr kilot.
Även i Norrbotten sker forskning om svamp. Där
är det goliatmusseronen som är av intresse och som
har blivit en exportartikel. Export sker framför allt till
Japan.
Vi vill visa på behovet av en permanent svamp-
forskning i Sverige. Vi vill att vi ska använda oss av
de erfarenheter vi har fått, ta till vara dem och göra
något bra av dem.
Sverige ligger efter när det gäller svampforskning.
I andra länder som England, Japan, Nederländerna
och Ungern satsar man mycket på svampforskning
och utbildning. Världsproduktionen av odlad svamp
är cirka fem miljoner ton, och Sveriges andel är
0,05 %. Vi borde kunna göra mycket mer. Vi bör
satsa på svampar och svampprodukter som andra
länder saknar kunskaper om, såsom kantarell, tryffel
och goliatmusseron.
Fru talman! Det vi skulle behöva i Sverige är ett
forskningslaboratorium, ett svampcentrum eller ett
svampens hus. Det är främst tre skäl till att vi behöver
utveckla vår kunskap om svamp. Vi behöver grund-
forskning. Vi behöver ta till vara den industriella
potentialen. Vi behöver tillgodose konsumenternas
intresse av information och utbildning.
Just nu har Sverige spetskompetenser på området
som rör kantarell, tryffel och goliatmusseron. Syftet
med ett svampcentrum är att skapa permanenta forsk-
ningsledartjänster och ämnesöverbryggande forsk-
ning om mat- och medicinalsvampar för att dels för-
stå fundamentala biologiska processer, dels ta fram
kunskaper som kan få betydelse för nya produkter,
nya odlingsformer och ett uthålligt utnyttjande av
svenska naturresurser.
När vi skrev motionen visste vi att en möjlig fors-
kargrupp redan fanns och att förhandlingar fördes
med Uppsala universitet. Kontakterna mellan Uppsala
universitet, SLU och Livsmedelsverket har fortsatt,
och det finns ett stort intresse för ett svampcentrum.
Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet har i sin
behandling av motionen sagt att det som motionen tar
upp inte bör behandlas i sak av riksdagen utan av de
organ som har särskild sakkunskap på området.
Vi motionärer har konstaterat, och uppskattar ut-
skottets skrivning, att utskottet delar vår uppfattning
att denna typ av forskning är så viktig att SLU och
Uppsala universitet borde samla kvalificerad forsk-
ning och utbildning om matsvamp. Utskottet konsta-
terar också att svampodling i kommersiellt syfte är
relativt ovanligt i Sverige och att huvuddelen av be-
hovet av svamp importeras. Det här är saker som
också Inge Carlsson underströk i sitt anförande, och
det är jag mycket glad för.
Jag vill tacka miljö- och jordbruksutskottet för
den positiva skrivningen och den positiva behand-
lingen av motionen. Jag tycker att det här är ett
mycket spännande område. Förhoppningen är nu att
arbetet kan drivas vidare, att alla positiva tankar om
ett svampcentrum kan utvecklas vidare och att ett
svampcentrum kan bildas där vi får forskning, utbild-
ning och en satsning på en ny uthållig näring som tar
till vara våra svenska naturresurser.
Självklart är det vår mening och förhoppning att
forskningen fortsätter på Gotland och i Norrbotten.