Fru talman! Vi socialliberaler tror på idén om den
fria akademin. Det är en politik där studenter och
forskare sätts i centrum. Den fria akademin bygger på
tre grundsatser.
För det första: För kunskap som egenvärde och
mot en nyttofixerad kunskapssyn.
För det andra: Frihet. Vi vill ta strid för den aka-
demiska friheten och mot politisk centralstyrning.
För det tredje: Kvalitet. Vi socialliberaler är be-
redda att ta strid för den vetenskapliga kvaliteten och
mot ensidigt kvantitetstänkande.
Forskarens frihet är i dag hotad på flera sätt. Såväl
politiska pekpinnar som marknadstänkande naggar
allvarligt forskarens makt i kanten. En gemensam
nämnare i hoten är att kräva att forskningen som
bedrivs ska vara nyttig och relevant.
Vi socialliberaler har en annan syn på forskning.
Forskningens uppgift att söka ny kunskap ska utma-
na, den ska spränga gränser, den ska få utvecklas fritt
och inte styras av vad som för tillfället anses politiskt
opportunt eller av vad centrala beslutsfattare definie-
rar som näringslivets kortsiktiga behov. Inte heller är
det möjligt att på förhand avgöra om forskningen
inom ett visst område kommer att medföra stor sam-
hällsnytta eller inte. Det som i dag framstår som irre-
levant kan i morgon äga största relevans. Historien
om vetenskapens viktigaste landvinningar är ett bevis
för detta.
Huvuddelen av anslagen ska alltså inte styras av
oss politiker och fördelas i detalj till forskningspro-
jekt. Kvaliteten på den tillämpade forskningen blir
högre med en politik för en fri forskning. Största
delen av anslagen ska alltså användas på detta fria
sätt.
Men ett exempel där riktade anslag är motiverade
är forskningen om det ekologiska jordbruket. Det är
därför som vi i det sammanhanget har agerat för an-
slag till Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna.
Den hearing som vi hade i går om fiskefrågorna är
ett bra exempel på frågor där vi har lätt att hänvisa till
forskning, trots att vi vet att konkreta åtgärder kan
vidtas - åtgärder som kan ge effekt. Men när intres-
sen kolliderar är det enklare att hänvisa till att vi
behöver ny forskning.
Visst behövs forskning om de marina frågorna,
om fiskefrågorna. Men vi vet också att det finns åt-
gärder som vi skulle behöva vidta men inte är bered-
da att vidta. Jag tänker t.ex. på sådana åtgärder som
fiskekvoter, att vara beredd att gå in och diskutera
begränsningar när det gäller fångstmetoder m.m.