Fru talman! De regionalpolitiska målen skall ga-
rantera likvärdiga levnadsvillkor för alla medborgare i
hela landet. Det är länge nu som vi använt de fina
orden om att "Hela Sverige skall leva", men hur ser
egentligen verkligheten ut?
Regeringen redovisar själv i propositionen en tyd-
lig tendens till ökad regional obalans. Regionalpoli-
tiska insatser verkar på många håll endast fungera
som tillfälliga plåster på allt djupare sår. Åtgärderna
förmår inte stävja ett allt bekymmersammare inslag av
långtidsarbetslöshet. Som ytterligare en tung sten på
bördan kommer den försämrade situationen av att
antalet tjänster inom områden som hälso- och sjuk-
vård, skola, polis och barn- och äldreomsorg dras in
och koncentreras till större orter.
När svångremmen dras åt allt hårdare hör inte
oväntat det svenska inlandet, och särskilt Norrlands
inland, till de hårdast drabbade områdena. Aktuella
siffror över befolkningsutvecklingen är på många håll
alarmerande. Avfolkningen skapar alltmer svårlösta
problem för de kvarboende. De nedskärningar som
regeringen, ibland i samarbete med Centerpartiet, har
gjort riskerar att rasera en del av den regionalpolitik
som byggts upp under en lång tid.
Sammanfattningsvis kan man säga att den statliga
servicen snabbt försämras och koncentreras till länens
eller i värsta fall regionernas huvudorter. Detta har
inte minst drabbat mitt eget hemlän Dalarna. Det
handlar där bl.a. om tingsrätter, kronofogdemyndighe-
ter och skogsvårdsstyrelser. De mindre lasaretten
håller på att avvecklas liksom vissa sjukvårdsspeciali-
teter i de mindre kommunerna. Skogshögskolans
verksamhet i Garpenberg, som etablerades som ett
typiskt exempel på en regionalpolitisk satsning, för-
svinner nu när den alldeles snart läggs ned. I den
fördelning av forskningsmedel som vi beslutade om
under gårdagen när det gällde tilldelning av medel till
högskolorna fick fyra högskolor en stor satsning med
forskningspengar, medan Dalarna ligger stilla under
tre år framöver. Det här är anmärkningsvärt.
Fru talman! Den viktiga detaljhandeln krymper
också kraftigt i mindre och medelstora tätorter i hela
landet. Konsumentverket betonar i en färsk under-
sökning att utvecklingen när det gäller nedläggning av
glesbygdsbutiker kan få förödande konsekvenser,
främst i norra inlandet. Hittills under 90-talet har
34 % av glesbygdsbutikerna försvunnit, därav 27 % i
de nordliga länen. Effekten slår inte sällan tillbaka på
kommunerna genom bl.a. ökade krav på färdtjänst.
Allt detta visar tydligt att regionalpolitik inte får
handla bara om det som vi brukar kalla den "lilla"
regionalpolitiken, utan att man i högsta grad måste ha
en helhetssyn så att den "stora" regionalpolitiken
också har rätt inriktning. Det är således motiverat med
en parlamentariskt sammansatt översyn av regional-
politiken med en bred inriktning enligt reservation
nr 11. I en sådan utredning måste naturligtvis även
stödområdesavgränsningarna studeras.
Fortsatta möjligheter till arbetstillfällen, service
och fast boende i våra skärgårdsområden kräver också
viktiga satsningar för framtiden. Det bör övervägas
om inte glesbygdsbegreppet när det gäller vissa skär-
gårdsområden behöver kompletteras så att hänsyn tas
till de speciella omständigheter som berör boendet i
ö-situationer.
I en översyn av regionalpolitiken finns ett antal
intressanta exempel utifrån landet att studera och dra
lärdom av. Ett nära samarbete etablerades för flera år
sedan genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska
Förening. Ett tjugotal kommuner från Mariestad i
söder till Gällivare i norr samarbetar aktivt kring
inlandets utvecklingsmöjligheter, inte minst när det
gäller turism- och servicenäringen, och där finns då
Inlandsvägen och Inlandsbanan som sammanhållande
band. En förlängning och vidareutveckling av detta
samarbete pågår för närvarande tillsammans med
kommunerna från Mariestad ned till Halmstad. Där-
med pågår ett unikt samarbete mellan kommunerna i
hela det svenska inlandet från Halmstad i söder till
Gällivare i norr.
Turismen i servicenäringen har i en uppgående
konjunktur möjligheter till utveckling i inlandet. Här
krävs ett aktivt stöd. När det gäller turismen arbetar
IEF, Inlandskommunerna, aktivt med att tillsammans
utveckla en småskalig landsbygdsturism. Med den
resekatalogssatsning som producerades inför somma-
ren 1996, kallad "Följ ljuset mot norr", uppvisar In-
landskommunerna tillsammans med Sommarvägar i
norr och SJ ett positivt turistiskt marknadsföringspro-
jekt. Detta borde på sikt vidareutvecklas till en natio-
nell resekatalogssatsning när det gäller landsbygdstu-
rismen i form av natur- och kulturturism.
Till detta projekt har även tilldelats medel ur EU:s
mål 6-områdesfond. Som Kjell Ericsson mycket rik-
tigt sade här: Den byråkratiskt krångliga hanteringen
av EU-stöden har vi i detta sammanhang haft stor
erfarenhet av. Pengarna beviljades för snart 1 ½ år
sedan, men har ännu inte hunnit betalas ut fastän
verksamheten redan är genomförd.
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i
balans är naturligtvis väl utbyggda och fungerande
kommunikationer. Ett effektivt transportsystem är
därför nödvändigt för att göra hela Sverige konkur-
renskraftigt. Tunga transporter skall dessutom själv-
klart ske med järnväg.
Utnyttjandet av modern informationsteknik skapar
ständigt nya möjligheter till effektivisering av nä-
ringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning.
Men det skapar också helt nya förutsättningar för att
utveckla glesbygdsområden.
Exempel på felaktiga beslut som bidrar till att öka
den regionala obalansen är regeringens minskning av
anslagen till enskilda vägar, även om det har åter-
ställts en aning, och nedskärningen av anslagen till de
kommunala flygplatserna i skogslänen liksom den
anslagsminskning till länsmusiken som aviseras inför
1998.
Vidare beklagar vi avvecklingen av det statliga
stödet till jordbrukets avbytartjänster. Trots att antalet
jordbruk dramatiskt har minskat under de senaste
decennierna är just jord- och skogsbruk en viktig del
av småföretagen i glesbygd och på landsbygd. Här
finns sannolikt också en framtida utvecklingspotential
som komplement till annan verksamhet i form av
kombinationssysselsättningar.
Fru talman! Slutligen menar vi kristdemokrater att
det på landsbygd och i glesbygd är av särskild vikt att
det ideella engagemanget stimuleras, att skapa förut-
sättningar för ett ökat samarbete och undanröja hinder
för föreningar, kooperativ och enskilda till ökat an-
svarstagande. Vi vill också lyfta fram byalagen och
utvecklingsgrupperna, som på ett mycket positivt sätt
arbetar med program för sin bygds utveckling på
många håll i landet. Här arbetar Folkrörelserådet och
glesbygdsmyndigheten på ett positivt sätt, bl.a. genom
de återkommande landsbygdsriksdagarna, där man
understöder och är pådrivare i arbetet.
Fru talman! Vi bor i ett land med stora potentiella
möjligheter. Vi har en fantastisk natur och fina kul-
turvärden att ta vara på och vidareutveckla. Vi har
också kreativa, ansvarstagande och kunniga männi-
skor. Med dessa förutsättningar parat med, som vi
hoppas, viktiga och riktiga politiska beslut och priori-
teringar, borde vi tillsammans kunna ändra kursen
mot en bättre och mer balanserad regional utveckling,
som då kan hjälpa oss att få hela Sverige att leva.