Herr talman! Det känns som en dyster och väldigt
gubbig debatt. Det blir inte bättre för att jag går upp i
debatten, men sedan kommer ju Berit Andnor. Det är
litet gubbigt i regionalpolitiken, om man ser på hur
stöden fördelas. Det är mycket gubbar som får stöden.
Men om man ser på utvecklingskraften i glesbygden,
där det händer någonting och där litet initiativ tas, är
det kvinnorna som är vid rodret. Det tycker jag är bra.
De regionalpolitiska målen har vi varit ganska
överens om. Resultatet är vi egentligen också överens
om. Det noteras i utskottsbetänkandet att obalanserna
har ökat. Jag tycker inte att man skall skylla på var-
andra på det litet trista sätt som Moderaterna och
Centern råkar in i: Det var ni som var dumma när det
gäller arbetsrätten. Det handlar inte om det, och det
vet ni. Det är fråga om mycket djupgående processer,
som handlar om näringsstruktur, avstånd, utbild-
ningsnivåer, befolkningsströmmar, demografi osv. Jag
tror att dessa frågor kräver litet mer seriös hantering
än att ta några små politikområden och peta på var-
andra i partipolitiskt syfte.
Jag skall använda mig av några myndighetstexter,
som jag tycker är ganska bra. Vi använder dem allde-
les för litet. Låt mig säga att jag ofta är kritisk mot
utskottsbehandlingen, och det är jag även den här
gången.
NUTEK har lämnat sin stora rapport, 1996 års
rapport om den regionala utvecklingen i Sverige. Den
innehåller könsstatistik, åldersstatistik, branschstruk-
tur, befolkningsströmmar osv. Analysen av vad som
faktiskt händer är mycket intressant, men den ligger
inte till grund för utskottets diskussioner. Jag tror att
väldigt många inte ens har läst den, vilket är bekla-
gansvärt. Vi måste utnyttja forskningsmaterial och
myndigheternas rapporter när de håller hög kvalitet,
och det tycker jag att NUTEK:s rapport gör i det här
fallet.
Jag skall läsa ett stycke ur NUTEK:s fördjupade
anslagsframställan, bilaga 4. Angående sparplaner
och saneringsplaner, som Socialdemokraterna och
Centern har excellerat i beslutet, lyder texten: Bero-
ende på länens ålderssammansättning, arbetslöshet
och näringlivsstruktur skiftar effekterna på kort sikt
av en budgetsanering mellan län. Av figur 9 framgår
att det till största delen är de regionalpolitiskt priorite-
rade områdena som kommer att drabbas av betydande
förluster av inkomster och sysselsättning med nu
gällande förslag.
Här avses det budgetförslag som vi just har läst
igenom.
Jag läser vidare: Studerar man de totala bespa-
ringarna per län, så kan man konstatera att Norr-
landslänen tillsammans med Värmlands, Gotlands och
Örebro län drabbas av besparingarna i högre grad än
övriga landet.
Slutsatserna av ett kapitel om avregleringarna är:
Sammantaget är det rimligt att anta att de potentiella
vinsterna av avregleringarna främst skall tillfalla
konsumenterna i landets mer tättbefolkade områden.
Detta visar att den vanliga politiken, den som
handlar om ekonomisk politik, skattepolitik, transfe-
reringspolitik, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik,
högskolepolitik, SJ, Banverket är sådant som egentli-
gen avgör vad som kommer att hända i de olika regi-
onerna.
Arbetsmarknadsstyrelsen kom med en alldeles
färsk rapport den 13 november, där man har tittat på
arbetsmarknadens regionala effekter. Jag skall även
läsa litet av vad som står där: Tunga industrilän har
drabbats hårt av strukturella förändringar under 1990-
talet. Skogslänen har tappat mark mot övriga delar av
landet. Hösten 1996 uppgick arbetslösheten, inkl
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dvs
obalanstalet, till 17 % av arbetskraften i skogslänen,
12 % i storstadslänen, 9 % i Stockholm och Norrbot-
ten 21,2 %. I olika kommuner är situationen än värre.
Jag läser vidare: Kännetecknande för skogslänen
är att den offentliga sektorn utgör den största näring-
en. Offentliga sektorn omfattar nära 40 % av närings-
verksamheten i skogslänen. Störst andelar finns det i
Västerbottens och Norrbottens län, 42 % resp. 41 %.
Neddragningar inom offentlig sektor märks nu i gles-
bygden. Neddragningen i den offentliga sektorn har
slagit igenom allt tydligare i flera län, t.ex. Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Minskningen av
sysselsättningen inom offentlig sektor kan leda till en
mycket kärv arbetsmarknad särskilt för kvinnor i
glesbygdslänen, där alternativ sysselsättning ofta
saknas.
Jag tycker att detta är intressanta synpunkter från
objektiva myndigheter som noterar strukturföränd-
ringar som sker och obalanser som uppstår. Det är
just sådana obalanser som Vänsterpartiet har pekat på
i den ganska korta motion som vi har lämnat in om
regionalpolitiken. Den är kort eftersom vi ser att det
är mycket turbulent inom hela området.
Vi har en kombination, ibland en kollision, mellan
EU:s strukturfonder och vår svenska, nationella regi-
onalpolitik. Vi har neddragningar och bantningar
inom den offentliga sektorn som har helt olika regio-
nala effekter beroende på vilken del av Sverige vi ser
på. Vi har ändringarna i transfereringssystemen, för-
tidspensionerna. Vi har de ändringar vi just har ge-
nomfört när det gäller systemet med skatteutjämning
mellan kommuner. Vi har avregleringarna, som berör
väldigt mycket av infrastruktur. Det handlar om Telia,
det handlar om Posten, det handlar om elmarknaden.
Det handlar om väldigt mycket sådant. Det handlar
om transportsektorn.
Var och en av som bor i glesbygden känner ju det
här. Vi ser att det är krafter som drar. Inte ens en
statlig regional myndighet som länsstyrelsen har något
som helst grepp om frågan. Övriga statliga organ är
organiserade på ett helt annat sätt. De bryter upp i helt
andra regioner än länsstyrelsen, som vi har ett statligt
ansvar för.
Företagsstöden är gamla, tycker jag. De är passi-
va. Jag har länge talat mot dem. Tyvärr har det
kommit nya stöd nu inom EU, så att bidragsknarkan-
det har blivit ännu värre. Har man att göra med gles-
bygdsbor - inte minst från socialdemokratin och
Centern - är det ibland jobbigt med knarkandet av
sådana bidrag.
Det är farligt. Det blir bara driftsstöd. Jag vill tala
för utvecklingsinriktade insatser där man bygger upp
nätverk mellan företag, där man höjer kompetens- och
tekniknivån i företag och kopplar upp sig mot regio-
nala högskolor. Det handlar också om kombina-
tionsverksamhet, om turism och om verksamheter
som förädlar vad naturen ger i respektive område.
Distansutbildning och distansarbete är också viktigt,
liksom att utnyttja IT. Det finns många vägar att gå
om det bara finns idéer och om dessa får rätt stimu-
lans. Det här att putta ut en miljon kronor här och
hundra tusen kronor där för att köpa en maskin i en
kommun eller ett stödområdet, det tror jag inte
mycket på.
Det där med att sätta ned socialavgifter har utretts
tio gånger tror jag, och det är samma negativa effekt
varenda gång. Transportstödet har också sina be-
kymmer, men det är trots allt ett stöd som direkt skall
kompensera för långa avstånd. Sedan kan man disku-
tera vilka företag som får det och under vilka om-
ständigheter.
Vi har flera gånger yrkat på rejäla neddragningar
av det passiva företagsstödet och det passiva regio-
nalpolitiska stödet. Vi har försökt växla det i förhål-
lande till utvecklingsinriktade fonderingar där länens
politiska system tillsammans med näringslivet skulle
få styra länens utveckling mot framtidssinvesteringar.
Det kunde just handla om det som Patrik Norinder
pratade om, exempelvis materialteknik i Bergslagen.
Det är mycket intressant. Det finns god infrastruktur
för det i kraft av kompetens, exportinriktade företag
och kvalificerad forskning inom ett befintligt närings-
liv. Det finns massor av duktiga mindre företag som
kan starta en nischproduktion, finnas med i ett bredare
nätverk och ta sig ut på marknader som de aldrig
själva hade kunnat ta sig ut på.
Jag tror också, och det har vi i Vänstern drivit ett
antal år - vi kanske inte gjorde det för 20 år sedan,
men vi har gjort det nu i 5-6 år - att det är viktigt
med landsbygdsutveckling i form av företagsamhet.
Det får gärna vara företagsamhet av just kombina-
tionsnatur. Det är ofta så det blir ute i glesbygden och
i skogslänen.
Med tanke på allt som jag har talat om, och med
tanke på allt som har hänt och som har lett till det som
avspeglades i synpunkterna från AMS och NUTEK,
krävs det nya riktlinjer, en ny inriktning för regional-
politiken. Det är det första yrkande jag tänker göra.
Det gäller vår reservation 1, om en ny inriktning av
regionalpolitiken. Den bygger just på det resonemang
jag har fört.
Frågan om resurscentrum för kvinnor och var det
skall placeras är inte alldeles enkel. Det ligger under
NUTEK i dag, och det medför betydande nackdelar.
Det finns skäl att det kvinnliga resurscentrumet inte
skall vara så hårt kopplat till företagsamhet. Vi har
därför stött den reservation som går ut på att man bör
ha det direkt under Arbetsmarknadsdepartementet.
Man bör alltså frigöra det från det direkta företagsstö-
det.
Jag tog upp frågan om infrastrukturen och avreg-
leringen. Luftfartsområdet är viktigt. Vi har i motio-
nen och i reservation 4, som jag yrkar bifall till, sagt
att vi måste finna former för att utjämna kostnader. Vi
måste hitta finansieringsformer så att vi över hela
landet kan ha en infrastruktur som fungerar vare sig
det gäller telefoni, post, luftfart eller tåg.
Vattenkraftsproduktionen är en gammal klassiker
som i alla fall Centern och Vänsterpartiet fortfarande
hänger kvar vid. Det är en liten kort motion som
Centerpartiet presterat den här gången. Ibland har vi
gjort det, och ibland har den blivit något längre. Jag
skall inte yrka bifall till den men jag står bakom den.
Jag tycker att det är mycket viktigt att man kan göra
bruk av de naturresurser som finns i de regioner som
producerar dem, och att vi kan få just regionala fon-
der för att utveckla ett framåtriktat näringsliv och en
god infrastruktur.
Jag nämnde frågan om regionala myndigheter. Vi
har ett yrkande och en reservation. Jag skall inte yrka
på reservationen nu eftersom jag vill försöka spara tid
för kammaren, men det är väldigt viktigt att man
kommer till skott när det gäller vilken regional orga-
nisering vi skall ha av statliga myndigheter.
Någon nämnde EU:s strukturfonder. Det är ett
träsk med byråkratier och medfinansiering. Jag måste
säga att jag inte tillhör dem som är glada för de här
bidragen. Det är ytterligare ett bidragsträsk som vi
dras in i. Det vore mycket bättre om vi med levande
kraft kunde klara oss utan detta. Dessutom betalar vi
två kronor från skattemedel för varje krona vi hämtar
tillbaka till Sverige. Det är en mycket dålig affär. EU-
medlemskapet är ett slags Ebberöds bank. Men så
länge fonderna finns bör de ju utformas och utnyttjas
på ett progressivt sätt för att skapa utvecklingskraft i
våra utsatta regioner.
Det jag har sagt, och en mängd andra omständig-
heter, talar för att vi måste ha översyn. Jag minns med
vilken våldsamhet socialdemokraterna var överens
med mig om att vi var tvungna att ha en parlamenta-
risk utredning när Börje Hörnlund ville ha sin lilla
expertutredning. Då var det minsann inga problem.
Argumenten var goda, och de gäller än i dag. I dag är
det t.o.m. moderater, folkpartister, kristdemokrater
och gud vet vilka mer som stöder förslaget, men då är
inte socialdemokraterna med. Men visst är ni väl det?
Kan inte Berit Andnor här komma med ett litet posi-
tivt besked? Jag yrkar bifall till reservation 11.
Några ytterligare reservationer har vi inte. Vi har
två särskilda yttrande. Ett berör frågan om anslagen
och transportstödet. Det kan ni läsa själva, jag skall
inte gå in på det. Jag vill bara nämna att det finns en
serie länsmotioner en sådan här gång. Från Vänster-
partiets sida finns det några. Det är en som jag har
observerat, det är den från Norrbotten som talar om
ett utvecklingsprogram. Man kan säga att Norrbot-
tensmotionen i koncentrat formulerar de krav och de
problem som finns i skogslänen. Där kan man säga att
Norrbotten är ett extremt fall. Det är särskilt stort,
särskilt glesbefolkat och här särskilt långa avstånd till
marknadscentrumen. Det programmet är verkligen ett
exempel på vad en förnyad regionalpolitik skulle
kunna innebära. Principfast och icke-populistisk som
jag är, har jag inte yrkat bifall, och jag har ingen re-
servation, men jag har ett särskilt yttrande som just
ger en antydan om hur man kan se på utvecklingskraft
i enskilda län som en del av en omfattande förnyelse
av regionalpolitiken.