Fru talman! Det har funnits en stor enighet i ut-
skottet kring det här betänkandet. Det är ett ganska
litet betänkande, där vi behandlar ett anslag på 3,7
miljarder.
Det har också funnits en stor enighet om de över-
gripande målen, nämligen om att regionalpolitikens
mål skall vara uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet.
Regionalpolitiken måste utformas på så sätt att
man tar vara på de befintliga resurserna och bygger
vidare på de naturliga förutsättningar som finns. Det
är utskottets mening att vi måste ta till vara hela lan-
dets möjligheter till utveckling och tillväxt. På så sätt
kan vi uppnå en balanserad regional utveckling och
skapa förutsättningar för en jämn fördelning av väl-
färden, så att människor i olika delar av vårt land kan
ha en likvärdig standard och därigenom ha förutsätt-
ningar att välja var man vill bo och arbeta.
Regionalpolitiken skall också erbjuda goda ut-
vecklingsmöjligheter för både nya och befintliga
verksamheter. Morgondagens näringsverksamhet är
ofta en förlängning av dagens verksamhet, men ut-
vecklad med den kompetens och det engagemang som
finns i regionen. Det lokala initiativet och engage-
manget är här en kraft som måste stöttas och stödjas.
Den lokala mobiliseringen kan aldrig kommenderas
fram. Däremot kan den genom politiken underlättas
och stödjas.
Det partnerskap som nu växer fram mellan före-
tag, anställda, medborgare, lokala och regionala
myndigheter samt byarörelsen, och som regeringen nu
tagit initiativ till, är en bra grund för att arbeta vidare
och för att formulera strategier för den egna regionen.
I samband med denna utbyggnad måste regionalpoli-
tiken utformas på så sätt att man stöttar dessa positiva
krafter.
Oroande är dock att de regionala obalanserna
ökar. Även om arbetslösheten har drabbat hela landet,
kan vi se att den regionala obalansen kvarstår, med de
regionala skillnader som har funnits sedan tidigare.
Skillnaden är bara att dagens arbetslöshetssiffror är så
mycket högre. Vi ser att den kraftigaste nedgången i
sysselsättningen finns i skogslänen.
Sammantaget är utvecklingen oroande, och beho-
vet av de regionalpolitiska insatserna är fortsatt stort.
Det är också anledningen till att det inte sker några
nedskärningar att tala om i detta betänkande.
Men regionalpolitiken handlar inte bara om de 3,7
miljarder och de anslag som vi debatterar här i dag,
utan avgörande är att vi har en fungerande sektor-
spolitik. Här är utskottet också fullständigt enigt i sitt
ställningstagande. Flera talare och motionärer har
tagit upp behovet av helhetssyn och av att det regio-
nalpolitiska perspektivet skall genomsyra beslutsfat-
tandet inom de olika samhällssektorerna och inom
sektorspolitiken. Det räcker inte med regionalpolitis-
ka stöd för investeringar och utveckling för att de
berörda företagen skall bli livskraftiga. Det är viktigt,
men helt avgörande för en positiv utveckling är också
hur samhället runt omkring fungerar, hur vägar och
telekommunikationer fungerar, som flera har varit
inne på, och hur det ser ut när det gäller utbildning,
forskning och barnomsorg, om posten fungerar och
om flyget finns också utanför våra stora centrum.
Utskottet poängterar i betänkandet vikten av en
helhetssyn och att utformningen av sektorspolitiken är
avgörande för en positiv utveckling i hela landet.
Vi behandlar också frågor om organisation och
lokalisering av statlig verksamhet. Det finns en ut-
redning, som flera har refererat till, som ännu inte har
kommit med något betänkande, och det är REKO-
STAT-utredningen. Den ser över den statliga verk-
samheten, vad som har hänt när det gäller avregle-
ringar, bolagiseringar och omstruktureringar. Det har
också tillsatts en kommission som ser över den statli-
ga förvaltningens uppgifter, om organisationen och
styrningen stämmer överens med de mål som har lagts
fast av regering och riksdag. Även Statskontoret har
en utredning på gång inom det här området.
Utskottet säger mycket tydligt i betänkandet att
varje beslut om omlokalisering eller omstrukturering
av statlig verksamhet skall föregås av kartläggningar,
analyser och bedömningar av konsekvenserna ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.
De utredningar som jag nu har nämnt är icke slut-
förda. Till detta skall läggas ett uppdrag som NUTEK
har fått av regeringen. Det handlar om att presentera
ett nationellt underlag för regionalt utvecklingsarbete
med sikte på år 2015. Även Glesbygdsverket har ett
uppdrag, som handlar om att se på landsbygdens och
glesbygdens förutsättningar och utvecklingstendenser,
också med perspektivet år 2015.
Det är många bollar i luften. Det finns anledning
att avvakta dessa utredningar, att titta på dem och
väga dem samman innan vi går vidare i en eventuellt
annan utredning.
Det är också så, som flera har berört, att vi är mitt
uppe i ett mycket omfattande arbete när det gäller
EU:s strukturfonder ute i de olika regionerna. Många
oklarheter och osäkerheter har signalerats. Det här
arbetet har inte funnit sina slutliga former, och det
finns en oro för byråkrati och krångel. Det kan ju vara
en naturlig följd av att vi är mitt uppe i ett nytt arbete,
ett inledningsskede. Om det inte är så, och om det
skulle vara så att vi har byggt system som i sig är
byråkratiska och krångliga, måste vi naturligtvis ändra
på detta.
Dessa utredningar och funderingar kring hur det
fungerar ute i regionerna måste vägas samman. Om
det nu skulle visa sig att detta ställer krav på föränd-
ringar av den nationella regionalpolitiken, förutsätter
vi i utskottet - vi skriver detta väldigt tydligt - att
regeringen överväger om det finns anledning att till-
sätta någon form av parlamentarisk utredning eller
beredning.
Kritiken mot de regionalpolitiska stöden åter-
kommer med jämna mellanrum, både i medierna och i
denna talarstol: Behövs de? Är de kontraproduktiva?
Skall vi göra om dem på något annat sätt? Patrik
Norinder tycker att de inte alls behövs.
Det är bara att konstatera att de svenska regional-
politiska stöden är mycket små till sin omfattning,
mätt både internationellt och i europeiskt perspektiv.
Det finns uppföljningar av stöden som har visat att
de har en inriktning som väl fyller sin funktion. Syftet
med dem är ju att stödja uppkomsten av starka och
växande företag inom det regionalpolitiska stödområ-
dena. Det finns många exempel på mycket lyckade
satsningar när det gäller de regionalpolitiska stöden.
De har många gånger varit avgörande för enskilda
företags möjligheter att etablera sig och överleva i
glesbygd. Men det är naturligtvis så att förutsättning-
arna för företagens verksamheter förändras över tiden
och stödens utformning måste naturligtvis förändras
därefter. De utvärderingar som har gjorts hittills visar
som jag sade tidigare att stöden i huvudsak fungerar
väl i enlighet med de riktlinjer som finns.
De ökade regionala obalanserna oroar utskottet.
Vi kan konstatera att de långsiktiga strukturella pro-
blemen kvarstår. Det är problem som långa avstånd,
gles bebyggelse, ökad utflyttning och låga befolk-
ningstal. Vi har också en sned befolkningsstruktur i de
regionalpolitiskt mest prioriterade områdena.
Regeringens arbete med att sanera statsfinanserna
och skapa förutsättningar för en ekonomi i balans
kommer att vara av avgörande betydelse för förut-
sättningarna att driva ett effektivt arbete för en regio-
nalt balanserad utveckling. Detta är avgörande för de
regionalpolitiskt prioriterade områdenas utveckling
framöver.
Min uppfattning är att för att vi åter skall komma
tillbaka till en situation med tillväxt, utveckling och
nya arbeten måste alla resurser i landet tas till vara,
såväl i glesbygd som i storstad. Det är min uppfatt-
ning att det bara är i samverkan och i solidaritet mel-
lan regioner som detta kan ske. Det är också utifrån
denna uppfattning som politiken måste byggas.
Vi har enligt min uppfattning helt enkelt inte råd
med att inte ta vara på hela landets resurser. Regio-
nalpolitiken är en liten del i detta arbete. Men det är
en viktig och kompletterande uppgift som regional-
politiken har i detta perspektiv.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till arbets-
marknadsutskottets betänkande nr 2 och avslag på
samtliga reservationer.