Herr talman! Inledningsvis avser jag att behandla
en del formalia, för att därefter diskutera hur vi mode-
rater vill forma en regional utveckling som är framåt-
syftande och långsiktig.
Som den nya budgettekniken ser ut, anser jag att
det inte är meningsfullt att kommentera regeringens
olika detaljförslag. Vår regionalpolitiska ram skiljer
sig från regeringens, och vi har utvecklat våra förslag
i motionerna A304 och A418 samt i ett särskilt ytt-
rande till arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2.
Herr talman! Jag vill vara mycket tydlig och sär-
skilt understryka att vi anser att detta särskilda yttran-
de har samma tyngd som en reservation. Vi har därför
inte några egna reservationer till de olika detaljbeslu-
ten och kommer att så gott som genomgående avstå
vid eventuella momentvisa voteringar. Vi gör det för
att markera att vi ser vår politik som en helhet, med
en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Detta har vi redogjort för i vårt
särskilda yttrande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11,
som gäller översyn av regionalpolitiken. Till detta
återkommer jag.
Hela Sverige skall leva - så lyder Folkrörelserå-
dets motto. Jag tycker att det på ett bra sätt samman-
fattar vad regionalpolitiken syftar till. För mig betyder
det förutsättningar för utveckling och tillväxt i landets
olika delar. För regeringen betyder det emellertid att
likvärdiga levnadsvillkor skall skapas för medborgar-
na i hela riket. Det är en målsättning som det måste
vara omöjligt att uppnå. Mål skall vara tydliga, rea-
listiska och mätbara. Regeringens mål uppfyller
knappast något av dessa kriterier.
Jag ifrågasätter det vettiga i att ha en målsättning
formulerad på det sätt som regeringen har. Det centra-
la är väl snarare att tillvarata de skiljaktigheter - de
skilda möjligheter - som finns i ett land med så geo-
grafiskt olika förutsättningar som vi har i Sverige.
Menar regeringsföreträdarna att det skall finnas
samma förutsättningar för älgjakt i Kungsträdgården i
Stockholm som jag har i mina hälsingeskogar? Eller
skall vi ha samma lättillgänglighet till Operan eller
andra kulturevenemang som stockholmaren har? Jag
tror inte att regeringen menar det. Det är knappast
heller realistiskt att skapa den renhet i miljön i stor-
staden som Norrland kan erbjuda. Framför allt vill vi i
Hälsingland inte ha samma luftkvalitet som i Stock-
holm.
Vi moderater har formulerat det regionalpolitiska
målet så att goda förutsättningar skall skapas för olika
regioners och människors möjlighet till utveckling
och därigenom bidra till nationell tillväxt och interna-
tionell konkurrenskraft. Målet är tydligt. Vår avsikt är
att såväl ta till vara enskilda människors möjlighet att
växa och utvecklas som att se till att olika regioner
kan utvecklas med utgångspunkt i sina förutsättningar.
Regeringens uppställda mål är alldeles för diffusa
för att fungera som ett effektivt styrinstrument. Som
utskottet också konstaterar består eller t.o.m. ökar den
regionala obalansen, trots alla miljarder som pumpats
in under årens lopp i olika regioner i landet.
Ett nytt synsätt på regionalpolitiken måste till. Vi
lever i en ny tid. Näringslivet, arbetsmarknaden och
människors vardag genomgår för närvarande omväl-
vande förändringar. Produktionsvillkoren förnyas och
genom ökad rörlighet hos företagen och genom ökad
kunskap möter Sverige hårdare konkurrens från andra
länder och världsdelar. Samtidigt får vi bättre tillgång
till nya marknader, nya produkter och ny kunskap.
Genom ny teknik öppnas möjligheter för regioner och
individer.
Politiken, herr talman, är emellertid den samma
som styrt de regionalpolitiska insatserna under 10, 20
eller 30 år.
De regionalpolitiska medel som vi i dag diskuterar
omfattar de som allmänt benämns den lilla regional-
politiken och som består av en flora av företagsstöd.
Den omfattar dock endast en ringa del av det som kan
ge utsatta områden en möjlighet att utvecklas. Enligt
vad vi har erfarit finns tillräckliga indikationer på att
den stödfilosofi som är förhärskande mer är till skada
än till nytta om man ser i ett längre perspektiv. En
överväldigande del av stöden går till projekt som ändå
skulle ha tillkommit eller tränger ut satsningar som
annars genomförts av andra aktörer. Och den övriga
delen bidrar till att konservera befintliga strukturer,
strukturer som visat sig försvåra mötet med en ny tids
villkor.
På tvärs mot den förhärskande uppfattningen vå-
gar jag hävda att Norrland skulle ha haft det lika bra
utan alla stödmiljarder under årens lopp. Företag
skulle ha givits möjligheter att stå på egna ben och
därmed kunnat anpassa sin verksamhet till markna-
dens villkor. De skulle därigenom ha klarat konjunk-
tursvängningar och nya förhållanden betydligt bättre.
Varför lyssnar inte regeringen på företagarnas or-
ganisationer som själva begär att företagsstöden skall
avvecklas och växlas mot en företagsvänlig politik där
företag kan växa och där människor får reella möjlig-
heter att tjäna en slant på sitt stora engagemang och
sin arbetstid i sina företag? Det är för mig obegripligt
att regeringen inte inser att den förda politiken miss-
gynnar tillväxt och regional utveckling. Lyssna inte
bara till facket, Berit Andnor, utan även till de männi-
skor och organisationer som skall förverkliga det
socialdemokratiska i dag tomma pratet om en ökad
småföretagsamhet.
Det som till stor del påverkar regioners utveckling
är betydelsen av skattesystem och en företagsvänlig
politik. Detta har regeringen totalt misslyckats med.
Och inte har det blivit bättre av samarbetet med Cen-
tern. Efter sveket mot framför allt småföretagarna,
med t.ex. förtida momsinbetalningar och förlängd
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, finns tyvärr
ingen trovärdighet i Centerns företagarpolitik.
Regionalpolitiken ses av regeringen som ett av
många fördelningspolitiska medel. Några incitament
till förnyelse och tillväxt finns inte inbyggda i stöd-
konstruktionen. I ett längre perspektiv innebär detta
att företag som borde ha lagts ned på grund av bris-
tande marknadsförutsättningar har hållits vid liv.
Ytterligare andra fokuserar sin energi på stödsökande
i stället för att analysera och utveckla sin verksamhet.
Vidare utbetalas regionalpolitiska stöd till statliga
företag. Inte nog med att de går till svenska offentliga
bolag, de går även till helägda företag från andra
länder. Regionalpolitiken måste befrias från stödtän-
kandet och målet för dagens bidragstagare bör vara att
bli oberoende av statliga transfereringar. På kort sikt
finns det naturligtvis risk för att de synbara effekterna
uteblir, men därefter får förändringarna genomslag
och dagens stödregioner förmår lyfta.
För att växla ett stödberoende mot att regionerna
skall kunna stå på egna ben fordras många insatser. Vi
är övertygade om att stora kunskapssatsningar måste
genomföras, särskilt i utsatta regioner. Vi har därför
förordat en särskild regionalpolitisk kunskapsinsats
som skall byggas upp gradvis. Genom att ta till vara
EU-programmen kan vi förstärka denna betydelsefulla
satsning. Utbildning är en del av infrastrukturen. Men
regionernas växtkraft kräver också goda transport-
och kommunikationsmöjligheter som gör företagse-
tableringar och utveckling möjlig.
Ytterliga faktorer som regionerna själva måste ar-
beta med enligt vår uppfattning är att förstärka de
områden där regionerna har en speciell kompetens. Vi
kan se flera lyckade exempel på sådana attraktionsfak-
torer.
Jag fick själv ett brev från landshövdingen i Kro-
noberg som var undertecknat med en hälsning från
Glasriket. Det är säkert inte många som har missat att
glasbruken och kompetensen med glas till stor del
finns i Småland med omnejd. På samma sätt skulle
materialtekniken kunna utvecklas i Bergslagen. Mo-
deorden är attraktiva nischer och kluster, som innebär
en samling företag som har likartade eller komplette-
rande verksamheter. Dessa aktörers samverkan äger
rum på många plan, med inslag av konkurrens. I ex-
emplet Bergslagen och materialteknik finns ett kom-
petensbälte som omfattar företag som t.ex. Sandvik,
Ovako Steel, SSAB, Avesta Sheffield och Kanthal.
Här finns möjligheten att ta materialtekniska initiativ,
vilket också för övrigt sker.
I stället för att pumpa in miljoner i bidrag till före-
tag som har dåliga framtisprognoser i denna region
bör den stora kompetens som finns inom materialtek-
niken tas till vara. För dessa fordras inget stöd utan
bättre förutsättningar för företagsamhet. Det är synd
att regeringen inte inser detta. Förtida avveckling av
kärnkraft och höga energiskatter motverkar möjlighe-
terna att utveckla denna typ av företagande.
Ett nytt inslag i regionalpolitiken är utnyttjandet
av EU:s strukturfonder. Erfarenheterna hittills har inte
varit alltför positiva. Krångel och byråkrati är nog vad
människor har upplevt. Vi har också sett att det of-
fentliga Sverige har legat bäst framme och fått största
delen av bidragen. Detta är en olycklig utveckling.
Herr talman! Mycket av den diskussion jag har
fört rör sig inte bara om den lilla regionalpolitiken
utan till stor del också om den stora. Detta leder till
att om vi skall kunna uppnå målet att utveckla regio-
nerna går det inte bara att fokusera de regionala insat-
serna på ett föråldrat stödsystem. Den stora regional-
politiken måste komma med på ett helt annat sätt. De
utredningar som nu arbetar räcker inte för att få en ny
syn på regionalpolitiken. Därför förordar jag, i likhet
med oppositionspartierna, en parlamentarisk utred-
ning om ny inriktning på regionalpolitiken, särskilt
med hänsynstagande till de nya förutsättningar som är
en följd av Sveriges medlemskap i EU och Företags-
stödsutredningens slutsatser om fortsatta analyser för
de regionalpolitiska stöden.
Det är förvånande att Socialdemokraterna och
Centern inte vill ha en parlamentarisk utredning till
stånd. Särskilt känner jag en besvikelse på Centern,
som så helhjärtat ställer upp på Socialdemokraternas
avståndstagande. Jag förväntar mig att Kjell Ericsson
förklarar varför Centern inte kan stödja övriga oppo-
sitionspartiers förslag. Jag tänker inte spekulera i
orsaker utan hoppas att vi får en tillfredsställande
förklaring till blockeringen av en mycket angelägen
utredning av regionalpolitiken.
Varför stöder ni inte förslaget, Kjell Ericsson?
Skall Folkrörelserådets devis "Hela Sverige skall
leva" bli verklighet måste ett helt nytt tänkande till-
komma för regionalpolitiken. Detta skulle kunna bli
verklighet med en bred genomgång av en framtida
modern och långsiktig regionalpolitik.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.