Herr talman! I det här betänkandet finns formule-
ringen att de grundläggande målen för regionalpoliti-
ken skall vara en uthållig tillväxt, rättvisa och valfri-
het så att likvärdiga levnadsvillkor skapas i hela riket.
Det är en bra målsättning, men det är en lång väg dit.
Vi har ett stort och vidsträckt land med långa avstånd,
och det gör att det råder olika förutsättningar beroen-
de på var man bor i landet. Då är frågan vilka verktyg
man skall använda för att ge förutsättning för att män,
kvinnor, barn och ungdomar skall kunna bo och leva i
hela landet.
Det här betänkandet handlar egentligen om den
"lilla" regionalpolitiken, men den "stora" regional-
politiken avgör hur den grundläggande infrastrukturen
ser ut i landet. Det gäller kommunikationer, utbild-
ning, forskning och utveckling, kommunal service,
kulturutbud osv. Därför har de beslut som fattas inom
andra samhällssektorer mycket stor betydelse för
utvecklingen i olika delar av landet.
Regeringen har i propositionen angett att det finns
en tendens mot en ökad obalans. Jag tycker att ut-
trycket "tendens" är alltför svagt i det här samman-
hanget. Det är nog snarare så att Sverige är på väg att
kantra igen. I början av 1990-talet ökade befolkning-
en i landsbygdskommunerna, och inflyttningen till de
expansiva storstadsområdena verkade vara bruten. Nu
ser vi att det här endast var en tillfällig positiv för-
ändring. De senaste åren kan man återigen se att
folkmängden minskar i flertalet glesbygdskommuner
och då främst i stödområdena 1 och 2. Den hårda
situationen på arbetsmarknaden har slagit mycket hårt
mot de områden som redan före den ekonomiska
krisen hade det bekymmersamt.
Om man ser till utvecklingen under en 15-
årsperiod har befolkningsomflyttningen varit bety-
dande. Obalansen mellan olika delar av landet blir
också alltmer påtaglig. Under 1995 visar statistik över
befolkningsutvecklingen att endast 9 av 24 län hade
befolkningstal som ökade. Utvecklingen under första
delen av 1996 är än mer negativ.
För att komma till rätta med dessa stora obalanser
krävs det åtgärder på både kort och lång sikt, av både
selektiv och generell karaktär.
En viktig övergripande fråga härvidlag är den re-
gionala utvecklingen och olika samhällssektorer. Bl.a.
har många statliga verksamheter genomgått stora
förändringar under de senaste åren. Det gäller styr-
ning, finansiering och även lokalisering av verksam-
heter. Den starka sektorisering som har skett är till
skada för regionalpolitiken. Det är viktigt att det i
stället sker en samverkan och en samordning mellan
olika statliga verksamheter.
Den stora förändring med storregioner som har
skett inom statliga företag och myndigheter har också
varit till men för den regionala utvecklingen. Vi har
ett antal statliga verksamheter där det genomförts
eller där man planerar att genomföra förändringar.
Exempel på detta är Telia, Banverket, domstolsvä-
sendet, åklagarna osv.
I en undersökning som Statskontoret har gjort,
Staten i förvandling, framgår att var fjärde statsan-
ställd finns inom Stockholmsregionen. De andra två
storstadslänen och Uppsala har också höga andelar.
Övriga län har mindre än 5 % av de statsanställda.
Regeringen har nu tillsatt en utredningsman,
landshövding Lars-Erik Eriksson, i den s.k. REKO-
STAT-utredningen. Den skall analysera de regionala
konsekvenserna av förändringen inom den statliga
sektorn.
Från Centerns sida har vi föreslagit ett moratorium
vad avser förändringar av statlig verksamhet i avvak-
tan på den här utredningen. Det känns orimligt att det
skall utredas konsekvenser av det som gjorts samtidigt
som det hela tiden sker nya förändringar. Jag hoppas
att vi snart skall få del av REKO-STAT-utredningen,
och jag tycker att vi skall avvakta den innan vi startar
en ny.
Det finns ett antal områden inom regionalpolitiken
som jag gärna i korthet vill beröra. Jag vill bl.a. un-
derstryka kommunikationernas betydelse. Vägar,
järnvägar, flyg och telekommunikation är av stor vikt
för den regionala balansen.
I den infrastrukturproposition som nyligen lagts
fram betonas t.ex. att infrastrukturåtgärderna bör
fördelas så att de av EU utpekade stödområdena får
en förbättring av restiderna som relativt sett är minst
lika stor som för resten av landet. Även de mindre
vägarna måste rustas upp. Därför är det bra att det nu
föreslås satsningar på underhåll och upprustning.
Inte minst viktigt är att de vägar som har tjälav-
stängning åtgärdas. Särskilt drabbas ju här skogsin-
dustrin, vars tillverkningsprocesser kräver kontinuer-
lig tillförsel av färsk virkesråvara. Under en tjälloss-
ningssäsong sätts bärigheten ned på ca 19 000 km väg
i landet, och 80 % av denna väglängd finns i skogslä-
nen och i norra Dalsland. Det är alltså angeläget med
en skyndsam upprustning av det finmaskiga vägnätet.
Om man ser vid sidan av person- och godstrans-
porter är det angeläget att satsa på telekommunikatio-
ner. Där är det väsentligt att vi får en enhetlig taxa för
ISDN-anslutning för hela landet.
Utbildningsfrågorna har också en mycket stor be-
tydelse. Vikten av ett decentraliserat kunskapssamhäl-
le och behovet av satsningar på folkbildningen måste
betonas i detta sammanhang. Det är här värt att på-
minna om de omfattande satsningar som har gjorts på
utbildning, inte minst på de små och medelstora hög-
skolorna. Forsknings- och utvecklingsfrågorna är
också av stor betydelse för den regionala utveckling-
en. Inte minst betydelsefull är forskning och förädling
när det gäller våra råvaror, och då kanske särskilt
skogsråvaran.
När det gäller näringspolitiken behandlas den i
andra sammanhang. Men det är även här värt att mar-
kera de små och medelstora företagens betydelse. Jag
vill påstå att Centerpartiet är småföretagens vän. Det
är angeläget med ett bra företagarklimat med bl.a.
låga räntor, sänkta skatter och avgifter, bättre risk-
kapitalförsörjning, kompetensutveckling för företagen
och inte minst en översyn för borttagande av krång-
ligheter. Jag vill här också betona jord- och skogsbru-
kets betydelse för landsbygden, sysselsättningen,
livsmedelsförsörjningen och det öppna landskapet.
Det här betänkandet handlar ju, som jag sade i in-
ledningen, om den lilla regionalpolitiken, och där
finns det väl inga stora förändringar jämfört med
tidigare. Men på några punkter blir det förändringar.
Bl.a. kommer stöd att utgå för ombyggnad av större
industrilokaler på större orter i regioner och orter med
industrier på tillbakagång, dvs. inom det nya område
2. Jag vill liksom utskottet påpeka att det stöd som här
möjliggörs genom EU:s olika strukturfondsprogram
skall utnyttjas i största möjliga mån.
Detsamma gäller landsbygdsstödet. Det kommer
också att ingå i de tätorter som omfattas av EU:s
strukturfondsåtgärder.
För övrigt bibehålls stödområde 1 och 2 inom det
nationella stödområdet, och även procentsatserna vid
bidrag är oförändrade. Däremot släpps sysselsätt-
ningskravet vid investeringar, vilket jag tycker är bra.
Det som jag däremot tycker är bekymmersamt är
den underhandsremiss som regeringen sänt ut till
länsstyrelser och NUTEK. Där finns förslag om att
regionala utvecklingsbidrag, som svarar mot dagens
lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag, skall kun-
na utgå med 150 000 kr respektive 100 000 kr per
nytt jobb i stödområde 1 respektive 2. Dagens nivåer
för lokaliseringsbidrag är 550 000 kr respektive
400 000 kr.
Den föreslagna nivån innebär de facto en reduce-
ring till en fjärdedel från gällande tillämpningar. Det
här innebär att det kommer att bli nästintill omöjligt
att komma upp till de stödnivåer som riksdagen har
beslutat om, nämligen 35 % i stödområde 1 och 20 %
i stödområde 2. Kapitalintensiva investeringar kom-
mer därför att bli svåra att klara av, inte minst i de
perifera delarna av landet. Jag förutsätter att det här
förslaget inte blir verklighet utan att det kommer att
revideras, för det här är någonting som går rakt emot
riksdagens beslut.
Herr talman! Jag vill också beröra de olika stöd
inom EU:s strukturprogram som vi har att hantera.
Utöver det nationella stöden har vi alltså stöd inom
målområde 2, 3, 4, 5a, 5b och 6 samt Interreg och
Leader. Alla dessa områden har beslutsgrupper som
utgör egna myndigheter. Därtill kommer övervak-
ningskommittéer för de olika beslutsgrupperna. Det är
alltså en mycket omfattande byråkrati runt alla dessa
grupper.
Jag hörde i går från målområde 6 att man där hade
haft revisionsbesök från NUTEK, från Riksrevi-
sionsverket och från DG 16, dvs. enheten från EU. Nu
skulle man också få besök från Europeiska revisions-
kontoret. Förutom övervakningskommittéerna handlar
det alltså om fyra olika revisionsinstanser!
Man skall också komma ihåg att för att få ut peng-
ar skall NUTEK kontrollera beslut av den regionala
fonden, AMS, den sociala fonden och Naturvårdsver-
kets miljöfond. Det är bestämmelser som vi har an-
tagit här i Sverige. All denna byråkrati runt EU:s olika
fonder är enligt mitt förmenande totalt fel. Hantering-
en är en koloss på lerfötter. Det är risk att alla goda
projekt kvävs innan de kommer igenom beslutskvar-
nen. Jag hoppas och förutsätter att regeringen skynd-
samt och kraftfullt agerar för att förenkla den här
hanteringen. Det bästa vore om man kunde bryta ned
så mycket som möjligt till länsnivå.
Herr talman! När det gäller olika reservationer står
jag bakom dem som Centern finns med på i detta
betänkande, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
nr 2 och 7.