Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1995/96:43 om gym- nasieskolans yrkesförberedande program

ULF MELIN (m), 1996-02-08 (riksmöte 1995/96).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Fru statsråd! I svaret skriver skol-

ministern:

"En modern och gedigen gymnasieutbildning

måste ge goda kunskaper i allmänna ämnen som

svenska, matematik, engelska och allmänbildande

ämnen men också klara högt ställda krav på kvalifice-

rade yrkeskunskaper, både i praktik och i teori. Utan

samarbete med arbetslivet och ett lärande på arbets-

platsen är det svårt eller omöjligt att klara en yrkes-

utbildning av hög kvalitet och aktualitet."

Jag instämmer i detta; vi är helt överens. Låt oss i

denna debatt ha som utgångspunkt kunskap, kompe-

tens och kvalitet när det gäller den arbetsplatsförlagda

utbildningen och kompetenskraven för yrkeslärarna.

Jag tycker att en viktig del i den reformerade

gymnasieskolan är att eleverna på de yrkesinriktade

programmen skall ha en arbetsplatsförlagd utbildning,

APU, som skall omfatta minst 15 % av den totala

undervisningstiden. Enligt en hel del av de rapporter

som vi har fått är det många elever som inte får den

undervisningen. Det finns naturligtvis ett par förkla-

ringar till detta.

Den ena är att vi i Sverige har haft en tradition att

yrkesutbildningen skall vara skolförlagd. Därmed

finns det vattentäta skott mellan skolan och arbetsli-

vet. En annan förklaring är att tjänsteunderlaget för

yrkeslärarna minskar i den nya gymnasieskolan. Där-

med minskar också intresset för att få ut eleverna på

APU. Den tredje förklaring som jag vill ange är att

arbetslivet, speciellt i det här fallet det privata nä-

ringslivet, tar för litet ansvar för att ge eleverna ut-

bildning. Det är mycket allvarligt. Skall eleverna få

den kunskap och kompetens som krävs för att Sverige

skall klara sig i den internationella konkurrensen är

det nödvändigt att se till att eleverna får arbetsplats-

förlagd utbildning. Där har både arbetslivet och sko-

lan ett utomordentligt stort ansvar. Min uppfattning är

den att den utbildningen i många av programmen

kanske behöver omfatta mer än 15 %.

I svaret hänvisar skolministern dels till Skolver-

kets rapport, dels till Kommunförbundets rapport. Det

finns en del saker där som man kan säga inte är enty-

diga, det kan jag hålla med om. Men signalen är

glasklar och tydlig: att det inte fungerar, att vi måste

vidta åtgärder för att få det att fungera. Jag tycker att

det är bra att man har ändrat förordningen. Man har

varit tydlig och sagt att APU skall omfatta 15 veckor,

inte 9 veckor. Det är jag tacksam för. Det var något

som jag själv föreslog i den utredning som Ylva Jo-

hansson hänvisar till. Vi påpekade i utredningen -

slog larm om det - att APU inte skulle fungera. Den

signalen nådde fram till departementet. Det anordna-

des en utfrågning i mars förra året, och det var bra.

Även där var signalen tydlig: man måste gå vidare.

Då tycker jag att det är anmärkningsvärt, herr tal-

man, att man på departementet i princip väntar ett helt

år innan man tar itu med frågan. Det är vad ni har

gjort. Det tillsätts en arbetsgrupp om ett par veckor.

Då är vi snart framme i mars. Sedan tar det tid innan

det kommer några föslag. Detta tycker jag är mycket

allvarligt.

När det gäller kompetenskraven för yrkeslärarna

måste vi se till att det blir bättre så att vi får ordning

på det hela. Utredningen var helt enig om att vi var

tvungna att höja kompetens- och förkunskapskraven

för yrkeslärarna. Både arbetsgivare och arbetstagare

var helt överens med mig om detta. Det är ett orimligt

förhållande i dag. Hälften av lärarna har inte en högre

ämnesteoretisk kunskap än vad deras elever har när de

lämnar gymnasieskolan. De får väldigt liten yr-

kespraktik, vilket innebär att många av lärarna för-

medlar en kunskap som faktiskt hör gårdagen till.

Det är mycket anmärkningsvärt att man lagt frå-

gan i byrålådan eller hänvisar till interna utredningar

på departementet. Ju längre tiden går, desto allvarliga-

re blir det. Alla är överens om att bristen i det här

avseendet är uppenbar.

Därför vill jag ställa ett par frågor till Ylva Jo-

hansson: Vad menar Ylva Johansson när hon säger att

yrkeslärarutbildningens innehåll har varit föremål för

den förra regeringens intresse och motsägelsefulla

åtgärder? Vad då för motsägelsefulla åtgärder?

Den grupp på departementet som gör en översyn

av lärarutbildningen kommer nu med en rapport. Det

är väl bra att den kommer med en rapport, men när

kommer propositionen till riksdagen så att vi kan fatta

ett beslut om att ändra reglerna? Det är det som är det

viktiga.

Min tredje fråga är: Avser regeringen att skärpa

förkunskapskraven när det gäller yrkeslärarutbild-

ningen?

Debatten

Hämtad sida: 10

10 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ULF MELIN (m): Svar på interpellation 1995/96:43 om gym- nasieskolans yrkesförberedande program (1996-02-08) — PRESS0