Herr talman! Låt mig först och främst klara ut en
sak. När det gäller remissvaren på den utredning som
jag hade förmånen att få leda, Ylva Johansson, var i
stort sett alla remissinstanser eniga om att man var
tvungen att höja kunskaps- och kompetenskraven. Det
en del stora kommuner var rädda för var lönekraven.
Då kommer vi tillbaka till de resonemang som vi
förde i den förra rundan. Man måste se till att man har
en bra lönebildning och därmed kan rekrytera lärare,
men man måste också se till att det finns karriärvägar
inom yrket även för lärarna.
Vi är överens om att vi skall ha en yrkesutbildning
med kvalitet. Det är oerhört viktigt om Sverige skall
kunna hävda sig att vi har en bra ungdomsutbildning.
Det är min uppfattning att vi då måste se till att skolan
skall sköta om den del som skolan är bra på och att
arbetslivet skall sköta om den del som arbetslivet är
bra på.
Om vi tappar kvaliteten ligger faran i två saker.
För det första får många elever inte den arbetsplatsför-
lagda utbildning som behövs för att upprätthålla kvali-
teten i den del av utbildningen som rör arbetslivet. För
det andra har hälften av yrkeslärarna förutom arbets-
livserfarenhet inte en högre ämnesteoretisk kompetens
än vad eleverna själva får när de lämnar skolan. Det
säger sig självt att det inte håller i framtiden.
I svaret säger Ylva Johansson att arbetslivet förut-
om krav på praktisk kunskap också ställer krav på
högre ämnesteoretisk kunskap i det yrke som man
skall ha. Man får inte devalvera detta. Det är det jag
är rädd för. Här måste vi ta krafttag för att se till att
utbildningen fungerar. Det är oerhört viktigt.
Jag hoppas att det nu inte kommer att rinna ut i ut-
redningar och rapporter utan att det kommer en pro-
position till riksdagen där man skärper kraven för den
här gruppen av lärare. Man skall göra det nu.
Tjänstunderlaget kommer då också att minska, som
jag sade inledningsvis, och man kan klara av detta.
Men det måste man göra nu. Det går inte att sitta och
vänta alldeles för länge.