Fru talman! Låt mig först slå fast att vår strävan från
miljöpolitisk synpunkt är att internalisera alla
kostnader. Det som blir en konsekvens som vi får
betala för om den inte förebyggs är ju också en
kostnad. Därför har vi från Miljödepartementet
tagit fram underlag om och haft diskussion kring
miljöskulden. Miljöskulden är ingenting som man
kommer ifrån utan man får en kostnad som någon
annan får betala så småningom. Vi kan alla få
betala den i form av försämrad miljö, förstörd natur
etc. Vår inriktning är självklar.
Man skall också erkänna att vi är beroende av
konkurrensförutsättningar. Det är ett jättelikt
problem att den svenska lastbilstrafiken också skall
kunna konkurrera med omvärlden. Det var
bakgrunden till förändringen av
kilometerbeskattningen. Jag skall inte fördjupa mig
i det ämnet, men jag konstaterar att sättet att
komma åt miljökonsekvenserna av den sortens
beslut är att man har miljöklassning och en klar
differentiering mellan de olika miljöklasserna.
Jag återkommer till det faktum -- eftersom jag inte
fick tid att nämna det i sin helhet -- att vi under
mycket kort tid har fört över betydande delar av
oljetransporterna från standarddiesel, eller
miljöklass 3 till miljöklass 1 och miljöklass 2, som
från miljösynpunkt är klart bättre. För att
kvantifiera det hela kan jag alltså säga att under en
så kort period som ett par år har användningen av
dieselolja i miljöklass 1 och 2 ökat från 0 % till
70 % Det är naturligtvis en stor framgång. Från
rättvisans synpunkt skall man peka också på det
problemet.
Men frågan på lång sikt är: Hur kan vi bygga ut
järnvägstransporterna och ge dem bra
förutsättningar så att järnvägen också den vägen
ges utvecklingsmöjligheter? Jag har nämnt i mitt
interpellationssvar att infrastrukturprogrammet
syftar till det. Men det tar tid.
Jag har också nämnt avregleringen. Men vi har
kanske delade meningar på den punkten. Men
möjligheten att hitta lokala och regionala lösningar
blir ju större vid en avreglerad marknad. Järnvägen
kan ju matcha lastbilstrafiken om man har en mer
fri situation för transportörerna i den delen.
Avsikten med förslaget är just att man bl.a. skall
kunna anpassa sig till de regionala
förutsättningarna på ett bättre sätt än hittills.
Fru talman! Skogsindustrin är ju bara en av flera
branscher vars transporter bidrar till försämrad
miljö. Skogsindustrin i dag utnyttjar i tämligen hög
grad järnväg och sjöfart -- det skall också sägas,
precis som jag gjorde i mitt skrivna svar.
Regeringens ambition är naturligtvis att förbättra
järnvägens konkurrenskraft. Därmed kan vi få fler
branscher att förlägga en större del av sina
transporter till järnväg. I perspektivet av en ökad
europeisk integration är detta mycket viktigt för de
långväga transporterna. Men jag skall inte fördjupa
mig i det. Jag förstår att Leo Persson i första hand
är intresserad av de mer närliggande problemen.
Regeringen kommer med intresse att följa det
arbete som nu utförs inom Kopparbergs län för att
se konsekvenserna av de nu framlagda förslagen.
Vi kommer att använda varje möjlighet när det
gäller att åberopa en felaktig utveckling för att
stärka de miljöpolitiska incitamenten. Att vi genom
de samlade förslag som statsmakterna står för skall
hamna i en situation där miljön försämras är inte
avsikten. Avsikten är den motsatta. Det gäller då
att vara vaksam på denna sortens utveckling.