Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig om vil-
ka initiativ jag ämnar ta för att på ett bättre sätt hävda
skogsbrukets intressen utifrån de frågeställningar som
han redovisar. Göte Jonsson anser att de stora värden
som skogen betingar måste markeras starkare i olika
sammanhang och att svenska intressen måste bevakas
internationellt. Han anser också att miljöbalken är ett
problem när det gäller frågan om ansvarsfördelning
och att vidareförädling på nationell nivå måste för-
bättras.
Den betydelse som Göte Jonsson ger den svenska
skogsnäringen både från ekonomiska och miljömäs-
siga utgångspunkter överensstämmer väl med de
skogspolitiska uttalanden som regeringen har gjort
och med de beslut som riksdagen på förslag av rege-
ringen har fattat det senaste halvåret. Dessa beslut
och ställningstaganden är grunden för de olika initia-
tiv som regeringen och myndigheterna fortlöpande tar
både nationellt och internationellt. Den svenska staten
är representerad i alla de internationella överlägg-
ningar och förhandlingar som berör skogsbruket oav-
sett om den aktuella frågan kan synas marginell för
oss. På det viset markerar vi skogsnäringens stora
ekonomiska betydelse för oss samtidigt som vi mark-
nadsför vårt förhållandevis unika skogspolitiska kon-
cept. I det internationella arbetet inom och utom EU
utnyttjar vi regelmässigt de kunskaper och önskemål
som finns hos den svenska skogsnäringen. Men vi
behöver också aktiv hjälp av företrädarna för bran-
schens olika delar. De svenska intressena får inte,
som ofta händer, slätas ut i den hantering som sker i
t.ex. de europeiska intresseorganisationerna och
branschföreningarna för då blir de svenska myndig-
heternas agerande inte trovärdigt.
När det så gäller ansvarsfördelningen mellan sta-
ten och skogsägarna och mellan olika myndigheter så
har den behandlats flera gånger både i skogspolitiska
och i miljöpolitiska beslut. I dessa beslut har det som
kallas sektorsansvaret för miljön behandlats särskilt.
På myndighetsområdet har t.ex. Skogsvårdsorganisa-
tionen tilldelats ett särskilt ansvar. I förarbetena till
besluten om miljöbalk och följdändringarna i
skogsvårdslagen behandlades denna fråga särskilt.
Denna lagstiftning har varit i kraft bara några få må-
nader. Om det uppstår några gränsdragningsproblem
så kommer det att visa sig i den utvärdering av miljö-
balken som regeringen aviserade i miljöbalkspropo-
sitionen.
Så slutligen till frågan om förbättrad vidareföräd-
ling. Svensk skogsindustris traditionella inriktning på
bulkvaror präglar fortfarande vissa delar av bran-
schen. Den svenska skogsindustrin är ju mycket bero-
ende av den internationella marknaden, en marknad
med stenhård konkurrens. För framtiden är det nöd-
vändigt att de varor som produceras och säljs ges ett
ökat värdeinnehåll. De måste vara anpassade till
marknadens krav på kvalitet och förädlingsgrad. En
ökad förädlingsgrad är dessutom kanske det enda
sättet att upprätthålla sysselsättningsnivån inom bran-
schen. Den grundsynen är utgångspunkten för de
stora satsningar på forskning och utveckling som
regeringen tog initiativ till för ett par år sedan. Denna
satsning som kräver branschens medverkan domine-
ras av insatser på den trämekaniska sidan som är mest
splittrad och därför har halkat efter i utvecklingsar-
betet. Men de svenska skogsprodukterna måste också
marknadsföras effektivt av företagen, enskilt eller
tillsammans, samtidigt som man skapar en hög leve-
ranssäkerhet.
Med bl.a. de åtgärder som jag nu har beskrivit tror
jag att svensk skogsnäring kan se fram mot en ljus
framtid där trä som råvara i många skilda produkter
medverkar till en hållbar utveckling, ekonomiskt,
ekologiskt och socialt.