Herr talman! Jag önskar inte näringsministern i
klorna på KU. Jag ställde närmast frågan med tanke
på näringsministerns position som ordningsman. Är
det rimligt, anser näringsministern, att det skall ta upp
till två år innan man över huvud taget får ett besked
om en verksamhet som ligger under departementet?
Jag tycker faktiskt att man även som ordningsman i
det här sammanhanget borde kunna se över det utan
att hamna i klorna på KU.
När det gäller frågan i stort vill jag säga att jag har
framställt interpellationen därför att jag är orolig för
svensk skogsnäring och dess utveckling. Konkurren-
sen hårdnar. Kostnaderna ökar i Sverige i förhållande
till andra länder. Om vi ser på EU märker vi att man
går in med nationella stödåtgärder. Jag delar minis-
terns uppfattning, vi skall inte ha en gemensam
skogspolitik. Vi måste i stället bevaka så att andra
länder inom EU håller sig till reglerna och så att vi
inte får ett regelverk där vi hamnar i ett subventions-
tänkande. Detta är viktigt.
Sedan menar jag att vi måste slå vakt om och vi
måste lyfta fram fura, gran och björk när det gäller
Sverige. Vi måste göra det tillsammans med Norden i
internationella sammanhang. Här gäller det den över-
gripande näringspolitiken. Det gäller skattepolitiken.
Det gäller transportpolitiken. Det gäller miljöpoliti-
ken.
Jag är väl medveten om att Norafallet var före den
nya miljöbalken. Men det har dessvärre inte blivit
bättre efter den nya miljöbalken. Och så får det inte
gå till. Då måste regeringen se till att man tar initiativ
i stället för att vänta. Det gäller energipolitiken, det
gäller FOU, det gäller internationellt samarbete.
Vi får inte såga av den gren, Rosengren, som väl-
digt mycket av välfärden i Sverige hänger på. Skogen
är vår viktigaste förnybara råvara. Detta måste vi
visa. Detta måste vi också vara stolta över, både na-
tionellt och internationellt.