Herr talman! Nej, Berit Högman, det biter inte på Carl B Hamilton. Det biter inte när särintressen begär pengar till sig själva. Det biter inte på mig när LRF säger att de vill ha en viss lösning på bioenergifrågan. Det är fel.
Det är feltänkt - särintressen är inte det som ska styra Sveriges riksdags beslut. Det är många gånger svårt att veta vad som är rätt och vad som är fel, men man måste sträva efter det. Strävan ska inte vara att lyssna på vissa särintressen och sedan göra som de vill.
Om svenska företag lyckas exportera är det naturligtvis jättebra. Men luras inte genom att fokusera bara på dem och säga att det därför blir fler jobb, ökad export och ökade inkomster. Det blir ju färre jobb och minskade inkomster någon annanstans. Jag vänder mig mot att man framställer det som att nettoeffekten är fler jobb och ökade inkomster - att allt bara är guld och gröna skogar. Så enkelt är det inte, och så ska det heller inte vara. Vi vill ju ha en omställning, och den omställningen sker i båda ändarna av näringslivet.
Sedan har vi synen på den gamla televerksmodellen som aldrig dör - man säger att Televerket blev väldigt stort, fint och tekniskt avancerat genom att svenska staten gjorde upphandlingar som var inriktade på telesektorn. Det var sant på 1920-, 1930- och kanske på 1940-talen, men det är en annan värld i dag. Det finns inga gränser. Om vi ger skattesubventioner till ett inhemskt företag - och nu talar jag inte om universitet och högskolor - för att de ska utveckla teknik hamnar effekterna, frukterna, av den satsningen lika mycket utanför Sveriges gränser som innanför.