Herr talman! Jag ska gärna erkänna att flagellantinställningen, den självpiskande inställningen i Miljöpartiet, är något som jag tar upp därför att jag har följt Miljöpartiets kongress. Där förefaller det vara en ganska vitt spridd uppfattning att ju tuffare man är mot sig själv, desto bättre är det för miljön. Det är detta jag vänder mig emot.
Det är olyckligt för miljöpolitiken i allmänhet att miljöpolitiker uppfattas som politiker som är ute efter folks bilar, deras resor till Kanarieöarna och mycket av det som de uppfattar som det goda i livet. Det är detta jag vänder mig emot.
Jag är övertygad om att vi kan uppnå både koldioxidmålen och andra mål på miljöområdet utan att driva den här linjen, som gör att människor stöts bort från miljöpolitiska diskussioner och i många fall helt enkelt inte vill lyssna längre. Det är kanske bara bland mina väljare, vänner, släktingar, bekanta och så vidare som denna attityd finns, men jag tror faktiskt inte det. Ni kanske inte möter den hos era väljare i Miljöpartiet, men jag tror att övriga folket skulle reagera mycket negativt om man går ut och säger: Nu ska ni bära ett kors! Det är inte bra, för det är inte nödvändigt.