Herr talman! Det här blir ju väldigt konstigt. När man hör Per Bolund får man intryck av att ingenting görs. Det är i själva verket ditt påstående. Men du har ju själv suttit vid maktens grytor under två mandatperioder tillsammans med Socialdemokraterna. Visserligen är den här regeringen väldigt handlingskraftig, men det är inte så att politiken på något sätt har försvunnit i och med att det blev en ny regering.
Man kan då vara lite defensiv och säga: Ja, vi kan ro med samma nationella åra som det roddes med före valet. Det är i stort sett samma åra, om jag ska vara ärlig. Det är inte några stora dramatiska skillnader i den förda politiken på det här området. Det återspeglas också i betänkandet.
Jag tror att vi ska ro med båda årorna, både den nationella och den globala. Det finns något som är viktigt nu och som jag hoppas att det inte blir en stor konstig nationell diskussion om. Man kan ju titta på de närmaste åren. Hösten 2009 ska man förhoppningsvis gå i mål med en FN-överenskommelse som ska efterträda Kyotoprotokollet. Det är inte samma uppgörelse, hoppas jag, utan en mer effektiv sådan. Därför tror jag att det är ganska viktigt att vi orkar diskutera inte bara det nationella perspektivet utan också det globala.
Jag tror nämligen att det är på samma sätt för er som det är för mig när jag kommer ut på mina möten. Den globala diskussionen kan man föra, men diskussionen bland väljarna i salen blir väldigt snabbt väldigt nationell, om bilen, om bensinen och så vidare.
Vi har ett ansvar, tycker jag, att faktiskt göra lite som Fredrik Reinfeldt gör. Jag tycker inte att vi ska kritisera de politiker som försöker att föra upp även det globala perspektivet. Det är det som är väldigt avgörande. Och vi har kanske störst underskott på diskussion om det.