Fru talman! Det är väldigt intressant att höra hur Ulla Andersson räknar. Att Sverige skulle ha ett av de minsta paketen i Europa är bara helt och hållet befängt. När det gäller de automatiska stabilisatorerna är det väldigt svårt för vanliga väljare att förstå vad man pratar om över huvud taget, men vi i Sverige har ett system som innebär att vi har byggt in skyddsbarriärer. När krisen kommer, för vi vet att det kommer kriser, har vi redan vidtagit en massa åtgärder som kickar in automatiskt. Det är till exempel att socialbidragen ökar, eftersom arbetslösheten stiger.
Vi har redan garderat oss för det här. Ska vi räkna bort det då? Länder som inte har infört de här skyddssystemen från början måste akut vidta en massa åtgärder. Vi har sett till att vi har ett väldigt bra och tryggt system från början, och det är också det som har gjort att vi har klarat den här krisen mycket bra.
Från det att vi övertog regeringsmakten 2006 har vi tagit itu med alla de problem som byggts upp ända sedan den senaste krisen vi hade. Fler och fler människor hade slussats ut och inte fått vara med på arbetsmarknaden, utan de hade utförsäkrats och blivit sjukskrivna fast de egentligen hade en arbetsförmåga. Detta har gjort att vi hade ett väldigt dåligt läge, men vi hade redan börjat ta tag i dessa problem, vilket har gjort att vi har kunnat mildra effekterna av krisen.
Men som jag sade i mitt anförande: Självklart är det så att vi inte från början vet exakt när en kris börjar eller exakt hur djup den blir. Men det kanske Ulla Andersson vet.