Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik när jag hörde Emma Henrikssons inledning. Hon stod och pratade om att allt hade varit mycket lättare om man hade vetat när krisen skulle komma. Man skulle ha kunnat planera mycket bättre om man hade vetat när krisen skulle komma.
Om vi ska rekapitulera historien var det så att oppositionen hade hunnit lägga fram ett antal initiativ innan regeringen ens reagerade på att det var kris. Jag kommer ihåg att jag stod här i talarstolen och hade en debatt med Fredrik Reinfeldt i november 2008. Han förnekade då fortfarande att det var kris: Jobben kommer fortfarande. Javisst, en del blir arbetslösa, men det är inga problem. Vi ser fortfarande jobbtillströmningen.
Vi väckte alternativa motioner om åtgärder i december och tvingade regeringen att ta initiativ. Er förnekelse av den här krisen har fördjupat den. Dessutom är de stimulanspaket ni har lagt fram bland de minsta i Europa. Det ser man i de utvärderingar som är gjorda - och om man räknar bort de automatiska stabilisatorerna. Det kanske är värt att lägga till.
Du sade så här Emma: Vi ska lägga till allt vi har möjlighet till för kommunerna utan att riskera att det blir värre på grund av våra åtgärder. Olika ekonomer på både vänster- och högerkanten säger att det mest träffsäkra, den mest kassaskåpssäkra investeringen man kan göra i krisen är att satsa på just kommunerna. Det finns liksom ingen risk med en sådan satsning. Pengarna stannar kvar i det offentliga sparandet. Pengarna används antingen till att behålla personal eller till att anställa nya, vilket gör att vi kommer fortare ur krisen.
Jag har därför väldigt svårt att förstå ert påstående, men det kanske Emma Henriksson kan vidareutveckla för mig. Jag inser att Kristdemokraterna prioriterar skattesänkningar för de redan rika i stället för att värna välfärden i krisen, men det skulle vara intressant att höra varför.