Fru talman! Jag har mitt namn på två reservatio-
ner i detta betänkandet. En av dem, som Helena
Bargholtz nämnde alldeles nyss, handlar om HBT-
kompetensen, och jag behöver inte orda mer om den.
Jag ställer mig givetvis bakom den reservationen.
En reservation som jag inte står med på i betän-
kandet är den som Kenneth Kvist tog upp, nämligen
om utvidgad skyldighet att lämna skriftliga beslut.
Jag tycker att det är en klok tanke att alltid lämna
skriftliga beslut, framför allt för människor som har
svårt att förstå språket och som har svårt att reagera
på de beslut som fattas. Jag tycker att det är oerhört
viktigt att det ges ett skriftligt underlag. Också den
reservationen stöder jag.
Jag kommer sedan till en gammal käpphäst, näm-
ligen den alkoholfria representationen i stat och
kommun. Representanter för sex partier har skrivit
under en motion om detta, och överst står fru andre
vice talmannen.
Denna fråga är alltid lite besvärlig. Jag tycker i
allmänhet att "lagom" är ett väldigt fint uttryck, men
det är inte alltid bra. När det gäller alkohol vid of-
fentlig representation tycker jag att måttfullhetsbe-
greppet inte passar så väl in. Det går bra för alla som
klarar måttfullheten, men alla som är eller riskerar att
bli alkoholister hamnar definitivt illa till. Det fungerar
inte med ett lagom eller med måttfullhet.
Huvudorsaken till att jag har reserverat mig för
motionen och nu yrkar bifall till den är att det finns
ett behov av solidaritet med de här grupperna. Detta
kan inte minst ses mot bakgrund av uppgifter som jag
läste i går om att vart tionde barn i dag växer upp med
en missbrukare och om att tre barn i varje klass när de
går hem från skolan undrar om mamma eller pappa är
full.
Vi har en ökad alkoholkonsumtion i samhället.
Bara från januari till februari ökade den med 10 %.
Det anses väl hänga ihop med den sänkta skatten,
lördagsöppet osv., men det är kanske inte så säkra
uppgifter. Ändå vet vi att alkoholkonsumtionen går
upp, och då tycker jag att först och främst vi här i
riksdagen ska föregå med gott exempel. Därför hop-
pas jag att många här i dag stöder ett sådant beslut.
Det kostar väldigt lite för oss att vara solidariska med
dem som har detta som ett stort problem.
Fru talman! Jag har i övrigt avgivit ett särskilt ytt-
rande som handlar om jämställdheten. Häromdagen
justerade vi i konstitutionsutskottet vårt gransknings-
betänkande, av vilket det bl.a. framgår att vår stats-
minister tycker att jämställdhetsarbetet inom kansli-
huset går alldeles för sakta, framför allt när det gäller
utnämning av myndighetschefer. Trots att regeringen
1995 hade satt upp målet 50 % för utnämningar av
kvinnor har man i dag bara kommit upp i 32 %. Det
går alltså alldeles för sakta.
Det finns metoder för att bryta detta, och i mitt
särskilda yttrande nämner jag Kommunförbundets
3 R-metod, syftande till vad som kallas jämtegrering.
Denna metod löser kanske inte alla problem och pas-
sar inte överallt, men den är så pass effektiv och har
fungerat så väl där den har genomförts att vi menar
att regeringen skulle kunna använda och arbeta vidare
med 3 R-metoden.