Fru talman! När man ser ut över kammaren kan
man väl med fog konstatera att det är de närmast
sörjande till det här betänkandet som har samlats för
att diskutera det i dag. Det finns möjligen något un-
dantag, men det blir så här när man ska diskutera
något som egentligen inte riktigt kan hetsa upp de
politiska känslorna. Dessutom avser skrivelsen en
redan förfluten period, nämligen inte ens fjolåret utan
året dessförinnan.
Icke desto mindre är flera av de frågor som tas
upp i den här skrivelsen och som också återfinns i
motioner och reservationer väldigt viktiga. Det är
angeläget att man har en effektiv och väl fungerande
statsförvaltning, att den kan hänga med på olika ut-
vecklingslinjer och svara mot det servicebehov som
medborgarna har vid olika tillfällen.
Jag vill understryka att det är utomordentligt an-
geläget att regeringen till riksdagen regelbundet redo-
visar utvecklingen och sin syn på den statliga förvalt-
ningspolitiken liksom naturligtvis också att riksdagen
sedan ägnar frågan uppmärksamhet.
Fru talman! Jag har tänkt beröra några av de saker
som har tagits upp i de tidigare inläggen, bl.a. utnäm-
ningsfrågan. Vi har ju ett relativt uttömmande materi-
al i ett annat betänkande, som ska hanteras nästa
vecka. Det har den lite traditionella uppställningen
där Moderaterna är missnöjda med utnämningspoliti-
ken. Det var också ungefär detta som Lars Hjertén här
gav uttryck för.
Jag tycker att det här finns två saker som man ska
observera. Den ena är att det inte är alldeles enkelt att
klassificera alla utnämnda i rent partipolitiska termer.
Jag tror att man ibland går till överdrift så att för
många kategoriseras rent politiskt.
Den andra observation som man kanske också ska
göra gäller det s.k. statssekreteraransvaret, det ansvar
som regeringen har påtagit sig, oberoende av kulör,
för statssekreterare som tvingas avgå eller som avgår
av andra skäl. Regeringen har åtagit sig att hitta andra
arbetsuppgifter, och det leder naturligtvis till att det är
angeläget att ta till vara den kompetens som skickliga
statssekreterare har i olika verk och myndigheter. Det
gör naturligtvis att man minskar lite grann på utrym-
met för rekryteringar direkt utifrån.
En öppnare process är väl en fråga väl värd att
diskutera, men om man tycker att det är för mycket
av politiska utnämningar, är man då så säker på att
det blir färre politiska utnämningar om politiskt
sammansatta riksdagsutskott ska ägna sig åt de här
frågorna? Jag är i alla fall beredd att sätta ett fråge-
tecken för den ståndpunkten.
Ytterligare en kommentar gäller Vänsterpartiets
reservation om att det alltid ska ges skriftliga besked
från myndigheter till den enskilde. Jag delar i princip
den uppfattningen, även om ordet "alltid" kanske kan
ställa till med onödig byråkrati, men jag vill gärna
peka på de JO-uttalanden som finns på det här områ-
det. De innebär att om ett beslut går sökanden emot
ska det ges ett skriftligt besked om detta. Det skriftli-
ga beskedet ska också innehålla uppgifter om hur
man överklagar.
Jag tycker att det är viktigt att observera detta, och
därför har vi inte ansett att det finns anledning till
ytterligare utflykter i detta sammanhang.
När det sedan gäller HBT-kompetensen har vi
inga skilda uppfattningar om behovet av att upplysa
kring de här frågorna. Möjligen förstärktes jag i min
uppfattning efter förra veckans debatt på den här
punkten. Men jag är inte säker på att vi klarar detta
genom ett tillkännagivande till regeringen, utan vi
förlitar oss på att myndigheterna faktiskt tar tag i det
här med de uttalanden som riksdagen ändå gör.
Får jag sedan beträffande möjligheten att föra
dröjsmålstalan säga att jag har den uppfattningen att
det är viktigt att vi koncentrerar våra resurser på att
faktiskt få myndigheterna välfungerande och på att
undanröja behovet av dröjsmålstalan. Jag tycker att
det är på detta som man ska fokusera sina insatser.
Får jag, fru talman, yrka bifall till förslaget i be-
tänkandet, men också under de sista sekunderna här
något peka på de löneskillnader som påstås finnas i
Regeringskansliet, och som naturligtvis också finns.
Det är inte alldeles lätt att veta hur det är, men jag blir
lite förvånad när jag i en kd-motion läser att skillna-
derna i lön mellan en man och en kvinna i Regerings-
kansliet är 7 000 kr, och det påstås också att detta har
ökat under senare tid. I det utskottsbetänkande som
KU hade tidigare i år, KU10, har vi redovisat några
olika grupper av anställda - juridiskt utredningsbiträ-
de, allmänt utredningsbiträde osv. - och det finns
jämförelser mellan män och kvinnor. Där kan man i
bara ett sammanhang återfinna beloppet 7 000, näm-
ligen om man jämför dem som är 30-49 år med dem
som är 50 år och äldre och talar om juridiskt utred-
ningsarbete. I övrigt är skillnaderna avsevärt mycket
mindre. Jag har inte sagt att de är motiverade i sig,
men jag tycker att man bör föra en mer nyanserad
diskussion på den här punkten. Som jag tror att jag
sade om detta betänkande i ett tidigare anförande är
det naturligtvis kvardröjande gamla strukturer - som
någon tidigare statsminister i ett annat sammanhang
uttryckte saken - som gör att man fortfarande får de
här löneskillnaderna, men utvecklingen är definitivt
på väg åt rätt håll.