Herr talman! Det är precis som näringsministern
säger. Vi vill från Kristdemokraternas sida höja stö-
det. Vi vill kunna garantera att hela Sverige skall leva
- även det svenska inlandet. Hela Norrland skall vara
en levande plats där människor känner att de kan, får
och har möjlighet att bo. Det kräver säkert ett stöd
som gynnar dessa platser.
Det pågår en utredning om de nya utjämningssys-
temen och kostnadsutvecklingen. Jag vet att vi från
vårt parti diskuterar frågan om utjämningssystemet
bör göra så att mer pengar kommer tillbaks till gles-
bygden skattevägen. Den justering som gjordes för
några år sedan missgynnade faktiskt glesbygden litet
grand. Vi är överens.
Jag vill också tacka Per-Ola Eriksson för upp-
skattningen. Det var fina och vackra ord. Jag är allde-
les övertygad om att det finns fler kristdemokrater
som tycker likadant.
Det har fattats en hel del obekväma beslut; det är
vi medvetna om. Mycket av det var säkert nödvän-
digt. Vad vi möjligen kan fundera över är om åtgär-
derna felaktigt har kommit att riktas mot svaga grup-
per och mot svaga landsändar. Jag kan förstå att det
kan vara svårt att förutsäga resultatet, men det är ändå
tveksamt. Åtgärderna har drabbat barnfamiljer och
äldre inte minst i glesbygden. De har drabbat det
yttersta av glesbygden och det svenska inlandet en
del. Jag hoppas att vi kan återställa det och att den
proposition som nu kommer är ett steg åt rätt håll.
Jag håller med Per-Ola Eriksson om att det hand-
lar om den stora regionalpolitiken. Man kan inte klara
av problemen enbart med den lilla politiken, som
innebär små pytsar av stöd hit och dit. Det är ett hel-
hetsgrepp på allt det som har med Sveriges landsbygd
och glesbygd att göra som vi efterlyser från Kristde-
mokraternas sida.
Jag skulle till sist vilja ge några exempel. Om man
vill stödja inlandet och glesbygden var det bra att man
gav 50 miljoner till Inlandsbanan, men det räcker bara
till banunderhåll. Det skulle också behövas pengar för
turistisk marknadsföring.
Jag vill också nämna Västerdalsbanan och Sälen-
banan. Sälen är faktiskt Dalarnas största stad stora
delar av året. Där finns 50 000-60 000 turistbäddar,
och det är fullt under långa tider på året. Vi har
mycket dåliga kommunikationer dit. En upprustning
av Västerdalsbanan fram till Sälen skulle skapa förut-
sättningar.
Det finns ett antal exempel på projekt där inte
minst jag efterlyser pengar. Jag vet att jag också har
partiet med mig i de frågorna. Vi vill att hela Sverige
skall leva.
En intressant fråga är den som gäller Inlandsbanan
kontra Botniabanan. Vi har inte sagt nej till Botniaba-
nan. Det är märkligt att man med stor tveksamhet ger
litet stöd till Inlandsbanan, som faktiskt går genom
hela svenska inlandet. Jag har påstått att det som
behövs är en kombination av Inlandsbanan och Botni-
abanan. Låt oss för allt i världen inte glömma In-
landsbanan. Den ligger ju där!
Det saknas några miljoner kronor för att man skall
klara den sista biten mellan Arvidsjaur och Jokkmokk
längst upp i norr och skapa den bärighet som krävs
för att norska NSB skall kunna transportera sitt gods
fån Nordnorge ned till Trøndelagsområdet längre
söderut i Norge. Varför inte också satsa på det svens-
ka inlandet genom att litet mer medvetet satsa på
Inlandsbanan?
Jag är tacksam för att regeringen ändå har vänt i
den frågan och är på väg åt rätt håll. Med hjälp av
Centern borde det ha gått litet bättre sist. Några mil-
joner till hade faktiskt känts säkrare när IBAB plane-
rar. Jag vet att man återkommer inför 1999 års bud-
get, och då hoppas jag att både näringsministern och
Per-Ola Eriksson är med på noterna.