Herr talman! Först vill jag framföra ett tack till
näringsministern för svaret på min interpellation. Jag
vet att näringsministern känner starkt för de regionala
utvecklingsfrågorna. Han ger också uttryck för den
oro han känner över utvecklingen i Sverige under en
lång följd av år.
På några punkter instämmer näringsministern med
mig, och det är bra. På några andra punkter är det
mera fråga om att vänta och se med hänvisning till
den regionalpolitiska propositionen. Jag förstår i och
för sig att regeringen nu är i färd med att slutföra
arbetet med den proposition om regionalpolitiken som
inom kort skall läggas på riksdagens bord.
Jag känner dock en ordentlig oro för de ökade
klyftorna mellan olika delar av landet, och det är
också mot den bakgrunden som vi från centergruppen
framställt 16 interpellationer. Dessa handlar inte om
regionalpolitik i den traditionella betydelsen av stöd
och bidrag, som kanske är förlegad, utan i dem vidgas
debatten till att handla om olika sektorer som var och
en för sig medverkar till att skapa en bättre regional
utveckling.
De expansiva storstadsregionerna blir i dag starka-
re, medan landsbygdsområden och småorter för en
mera tynande tillvaro. Det är när vi ser i backspegeln
allvarligt att finna att man sedan 1975 totalt sett i
landet visserligen har haft en befolkningsökning om
640 000 människor men att merparten av denna be-
folkningsökning har skett i de tre storstadsområdena.
Dessa tre områden svarar för 68 ½ % av den totala
befolkningsökningen i landet. Det är icke bra.
Många har fokuserat på den mindre positiva ut-
veckling som vi haft under 1997 bl.a. till följd av de
ekonomiska problem som vi har haft i Sverige, men
det är viktigt att också vidga perspektivet och inse att
vi under flera decennier inte haft en tillräckligt aktiv
och slagkraftig regionalpolitik.
Koncentrationspolitiken korar inga segrare. Den
skapar bara förlorare. Koncentrationen och centrali-
seringen är ett betydande problem och en samhälls-
ekonomisk belastning. I stora delar av landet bor nu
kanske den sista generationen. Vi behöver få åtgärder
som dämpar storstadstillväxten, och jag vill efterlysa
om näringsministern trots att han ännu inte är färdig
med den regionalpolitiska propositionen ändå kan
lätta något på förlåten för den. Vilka exempel på
åtgärder kan man från regeringens sida tänka sig dels
för att dämpa storstadstillväxten, dels för att åstad-
komma en bättre befolkningsökning i mindre orter?
Vi behöver fler människor i de mindre orterna om vi
skall kunna klara skolan, vården, omsorgen och all
annan service.
Det är bra att näringsministern instämmer i mitt
synsätt när det gäller att bedöma effekterna av olika
förslag i det regionala perspektivet. Det är också bra
att han lovar förbättringar när det gäller eftervården
på den här punkten.
Jag skulle vilja komplettera med en fråga om de
statliga myndigheterna. Är näringsministern beredd
att mera tydligt än nu ålägga regionala myndigheter
att ta ett ökat regionalpolitiskt ansvar? Det gäller både
inom rättsväsendet och inom andra sektorer. Det är
viktigt att man klarar datafunktioner och andra servi-
cefunktioner som människorna är beroende av.
Till sist, herr talman, vill jag också uttala en oro
för att riksdagen inte visar ett särskilt stort intresse för
de regionala frågorna. Det är ganska glest i kammaren
när man diskuterar regionalpolitik. Det är kanske ett
tecken på att många partier prioriterar bort den frå-
gan. Det gör däremot inte Centerpartiet.