Herr talman! Ibland skulle man önska att man ha-
de kortare tid för att läsa upp interpellationssvaret än
för debatten.
Jag skall börja med Patrik Norinder, om Per-Ola
Eriksson ursäktar. Jag har här ett meddelande från TT
som kom alldeles nyss. Sex moderater - gruppledarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Uppsala
och Umeå - beskriver socialdemokratin som stor-
stadsfientlig. Majoriteten av den socialdemokratiska
riksdagsgruppen och regeringen består uppenbarligen
av glesbygdsföreträdare. Miljardinvesteringar i in-
frastruktur läggs ut i avfolkningsbygder, medan lan-
dets tillväxtcentrum sätts på undantag, skriver kom-
munalråden. Om s-kongressen i höstas heter det att
den dominerades av glesbygdsföreträdare som kört
respektive kommun i botten och slarvat bort skattebe-
talarnas pengar.
Det kan inte vara roligt för Patrik Norinder att till-
höra den där riksdagsgruppen, utan det måste vara
ganska trist. Men det är det verkliga moderata ansiktet
som visas upp i det här TT-meddelandet.
Patrik Norinder säger att jag och Per-Ola Eriksson
har sänkt bidragen för litet i Norrlands inland. Hade
det gått bättre för Norrlands inland om vi hade sänkt
a-kassan, sjukförsäkringen och skatteutjämningen
mer? I så fall måste det vara väldigt länge sedan Pat-
rik Norinder var hemma. Det är ju inte alla som lever
på jordbruksstödet från EU, utan väldigt många är
beroende av den välfärdsmodell som vi har byggt
upp. Det som jag och Per-Ola Eriksson har gjort ge-
mensamt, när vi på fredagar eller lördagar har åkt hem
till Norrbotten, är att vi har sagt att det är viktigt att
snabbt få ordning på statsfinanserna. De bidrag som
betalas ut till dem som har det sämst ställt i landet är
nämligen beroende av hur mycket som måste gå till
räntor till de redan rika. Så i den meningen tycker jag
att vi har gjort ett historiskt viktigt jobb, och vi har
gjort det därför att vi vet att de människor som vi
företräder tjänar på att vi snabbt sanerar statsfinanser-
na. Att sedan höra Patrik Norinders recept, nämligen
att skära ned mer än vad vi har gjort för att det skall
bli bättre i Norrlands inland, är skrämmande. De sex
gruppledarna är Moderaternas verkliga ansikte.
Ulf Björklund är också kritisk till det vi har gjort
och till det som jag säger i mitt svar, just att ned-
dragningarna i transfereringarna slår mot inlandet och
att vi har gjort neddragningarna för att sanera statsfi-
nanserna. Då är min fråga: Anser Björklund att vi
skall förbättra transfereringarna, höja stödet och öka
skatteutjämningen för de människor som bor i dessa
bygder, eller vill Björklund alliera sig med Norinder
och Norinders storstadsföreträdare i tron att de har en
bättre lösning för Norrlands inland? Det är den vikti-
ga frågan.
Sedan vill jag säga till Per-Ola Eriksson att jag är
glad över att Per-Ola Eriksson har hjälpt till med
budgetsaneringen. Jag kan förstå att Per-Ola Eriksson
får den typ av tjyvnyp som Patrik Norinder nu försö-
ker ge, därför att det är naturligtvis ingen enkel peda-
gogik att berätta att det gäller att snabbt dra ned för
att behålla någonting av välfärdssystemet. Men jag
tror att det är rätt att göra så.
Per-Ola Eriksson ställde två frågor till mig. Kan
jag göra någonting för att klara lansbygden? Det kan
jag. Det skall vi göra, och det gör vi genom att för-
bättra välfärdssamhället, utbildningen och infrastruk-
turen. Kan vi styra myndigheterna hårdare? Ja, det
kan vi, och det skall vi göra. Men vi kan inte göra det
på det sätt som interpellationsdebatten hittills har gått
ut på, att samhället skall bry sig mindre och lämna
mer åt dem som inte vill hjälpa till i landsbygden.