Herr talman! Jag vet inte om näringsministern
kommer ihåg det, men för knappt två år sedan stod vi
här i kammaren och diskuterade regionalpolitik. Jag
kommer ihåg att näringsministern då ömsint betygade
sin gemenskap med Per-Ola Eriksson. Näringsminis-
tern var då arbetsmarknadsminister och for ut i lyriska
ordalag om det historiska tillfället när Centern och
Socialdemokraterna gjorde upp om regionalpolitiken.
Kommer näringsministern ihåg det? Han poängterade
också styrkan i samarbetet mellan Centern och Soci-
aldemokraterna. Interpellanten, Per-Ola Eriksson,
betygade å sin sida vikten av, som han kallade det,
den breda samsynen. Med det menade han då samsy-
nen mellan Centern och Socialdemokraterna.
Vad som har hänt under de två gångna åren efter
det historiska tillfället är att befolkningen i glesbyg-
den har minskat. Det är vi alla överens om. Vi har sett
siffror på det. Vi har också sett att befolkningen i
storstadslänen ökar. Vi har sett att skatteintäkterna i
glesbygdskommunerna minskar och att service och
vård urholkas. Lantbruksföretagen avvecklas på grund
av dålig lönsamhet. Statsrådet, vad gör regeringen åt
detta?
I mars 1996 sade statsrådet: Människor som bor i
Östersund och i Kiruna skall ha samma rätt till ut-
veckling som de som bor i Stockholm, och vi har varit
oerhört framgångsrika i det arbetet. Jag måste ställa
frågan: Tycker ni, Anders Sundström och Per-Ola
Eriksson, att ni har varit oerhört framgångsrika i regi-
onalpolitiken? Ni torde i så fall vara de enda som
tycker det. Det är tomt skryt som inte har någon verk-
lighetsförankring.
Verkligheten är i stället att den av Socialdemokra-
terna och Centern förda regionalpolitiken totalt har
havererat. Selektiva bidrag till företag och kommuna-
la industrilokaler har inte hjälpt ett dugg för att för-
hindra utflyttning från svaga regioner. En usel skatte-
och näringspolitik har gjort att just de företag som är
de värst utsatta i de svaga regionerna har förhindrats
att komma till stånd och utvecklas.
I Dagens Nyheter i dag kritiserar socialdemokra-
tiska kommunalråd regeringens och Centerns energi-
politik - en politik som gör att de energiberoende,
svaga kommunerna ytterligare utarmas. Historiskt,
sade Sundström. Bred samsyn, sade Per-Ola Eriksson.
Vad tänker regeringen göra?
Det viktigaste för att vända den här trenden och få
till stånd en regional utveckling blir nu att radikalt
förändra villkoren för företagandet. Ta bort bidrag,
sänk skatter, rensa i den byråkratiska djungeln, se till
att landet får en utbildning med kvalitet, höj kompe-
tensen i de svaga regionerna!
Det verkar som om alla partier utom Centern och
Socialdemokraterna har insett att det för att få till
stånd en regional utveckling behövs en helt ny regio-
nalpolitik. För att få en riktig bredd i en sådan har
oppositionen - där räknar jag inte in Centern, om Per-
Ola Eriksson ursäktar - begärt att få tillsätta en par-
lamentarisk utredning. Samma sak var Ulf Björklund
från Kristdemokraterna inne på. Tyvärr blockerades
denna önskan av just Centern. Den regionalpolitiska
propositionen som skulle ha kommit i höstas, som
skulle ha kommit den 26 februari, som kanske kom-
mer i mars, kunde då haft en bredare förankring i
riksdagen.
Mot bakgrund av det regionalpolitiska misslyck-
andet vill jag fråga näringsministern om han är beredd
att sänka energiskatter, bensinskatter, skatter på före-
tagande och inkomstskatter för att underlätta för sva-
ga regioner att utvecklas. Anser statsrådet, i motsats
till företagarorganisationerna, att det är genom selek-
tiva bidrag som utveckling kommer till stånd i svaga
regioner? Om inte, vilka bidrag är statsrådet beredd
att ta bort?