Herr talman! För att vi skall klara glesbygden är
det viktigaste att vi ser till att ha en tillväxt. Tillväxt
har vi om vi har ordning på statsfinanserna och ord-
ning i ekonomin, om vi får ordning på de stora
makroekonomiska sakerna. Vi har nu detta på plats.
Det känns bra. Det finns mycket kvar att göra. När jag
jobbar med en regionalpolitisk proposition har jag
hela tiden fokus på tillväxten. För att klara tillväxten
måste vi nyttja det kapital vi har i periferin. Vi har
enorma investeringar i vägar, järnvägar, bostäder,
skolor, daghem och industribyggnader som skulle gå
förlorat om vi inte hade tillväxt i periferin. På den
punkten är jag och Per-Ola Eriksson helt överens. Det
är viktigt att peka på.
Till Patrik Norinder vill jag säga att jordbruket
helt berättigat faktiskt vill ha både bidrag och lägre
skatter. För Patrik Norinder är detta med bidrag litet
svårt att säga, men det är faktiskt så man vill ha det.
Ja, man vill ha samma stöd som de får i andra delar av
Europa, och man skall ha samma stöd. Stöd är bidrag.
Prova att säga det! Säg bidrag någon gång! Det vill
man ha, och det tycker jag är okej. Det är inget fel
med det.
Om man däremot sänker skatten med t.ex. arbets-
givaravgiften rätt över landet och samtidigt avskaffar
stödet för företagen i Norrlands inland leder det till en
omfördelning. På den punkten är inte Norinder tro-
värdig. Han kan naturligtvis säga att socialdemokra-
terna är inkompetenta och okunniga. Men samtidigt
skriver ledande moderater: Miljardinvesteringar i
infrastruktur läggs ut i avfolkningsbygder medan
landets tillväxtcentrum sätts på undantag. Och då
angriper Norinder mig! Vågar inte Norinder angripa
sina egna?