Fru talman! Jag vill först säga något med anledning av det sista Anna-Lena Sörenson nämnde. Det är absolut inte min avsikt att vara raljant mot vårdens personal; jag vet att de jobbar oerhört hårt och gör stora ansträngningar för att leverera bra vård i de möten de har med varje enskild patient. Vi kan dock ändå konstatera att riktlinjerna faktiskt inte följs.
Den styrning som vi som har det högsta politiska ansvaret i vårt land använder oss av påverkar vilka förutsättningar man får ute i vården för att ha ett bra möte med patienten - och för att patienten över huvud taget ska få ett möte med vården. Min fråga till Anna-Lena Sörenson är, fru talman: Hur uppfattar ni att det fungerar med den styrning vi har nu?
För ungefär en vecka sedan kom rapporter om att det nu bara är ett landsting - ett enda - som klarar av att ge de barn som behöver få en första kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin en sådan kontakt inom 30 dagar. Man får alltså vänta i en månad på ett akut besök. Den låga ambitionsnivån klarar bara ett landsting. För bara tre år sedan var det 16 landsting som klarade det, eller de klarade åtminstone att ge 90 procent av alla som behövde det deras första akuta besök inom barn- och ungdomspsykiatrin inom 30 dagar. Nu får de flesta vänta betydligt längre. Jag fick ett brev från en pappa som sa att hans barn denna dag hade fått det första besöket. De hade väntat i tre år.
Hur funkar den styrningen? Ni tog bort det riktade, tydliga uppdraget - resultatet är att antalet landsting som klarar av den här ambitionen efter tre år med socialdemokratisk styrning har gått från 16 till 1.