Fru talman! Jag tror att vi är överens om att pengar inte rår på detta. Däremot kan pengar hjälpa till, exempelvis i form av att vi anställer mer personal i vården. Det behövs fler händer i vården för att också få utrymme för förändringar.
Vi vet till exempel att brist på vårdplatser på våra sjukhus gör att många människor får ägna all sin tid åt att hitta vårdplatser i stället för att kunna reflektera och utveckla och förändra det som behövs. Det behövs nämligen förändringar - även detta tror jag att vi är överens om.
Många utredningar ligger och väntar på att få mynna ut i propositioner och så småningom hjälpa till att förändra i vården. Vi har redan sett förslag från till exempel Anna Nergårdh på hur detta kan gå till.
Emma Henriksson berömmer sig av att de satsningar som den förra regeringen gjorde på kömiljarden löste alla problem. Så är det dock inte - det var också pengar. Jag tror snarare att det ledde till att man cementerade de strukturer och system som vi har i vården i dag, som vi vet inte fungerar.
Vi måste ställa krav på vården när det gäller att förändra sig och att förändra strukturerna. Även detta kostar dock pengar och kräver resurser, som måste tillföras. Detta gör vi inte över en natt. Kulturen sitter väldigt hårt ute i vårdverksamheten - vi ser till exempel hur svårt det är att få genomslag för kunskapsstöd.
Jag tror att detta kommer att ta tid, men jag tror att vi är på rätt väg. Jag önskar att vi kunde vara överens om att vi ska lägga ut en färdplan för att få till stånd dessa förändringar i vården så att vi slipper tillgänglighetsproblematiken och problemen med att man inte tar till sig kunskapsstöd och får en vård som är tillgänglig och god för alla.