Fru talman! Jag kan inte låta bli att fundera över hur många riksrevisionsrapporter som den förra regeringen tog till sig och gjorde verkstad av. Det kan inte vara så att alla riksrevisionsrapporter under den förra regeringens tid inte hade bäring på regeringens arbete. Jag tycker att detta är något av ett spel för gallerierna.
Men jag tycker att det som vi diskuterar är så allvarligt att vi behöver göra detta. Ingen är nöjd med situationen i sjukvården. Om vi ska behålla den höga kvaliteten i sjukvården, tillgängligheten till den och förtroendet för den är det jätteviktigt att vi arbetar med stor seriositet och stort allvar för att förändra sjukvården, göra den mer effektiv och använda de resurser som vi har på bästa sätt. Inte minst är det viktigt att vi gör sjukvården attraktiv nog för att människor ska vilja arbeta i den, forska i den och göra den ännu bättre.
Att kvinnorna i södra Sverige inte får ta del av den högspecialiserade vården är ett jätteproblem. Det har också Måns Rosén påpekat i sin utredning som ligger till grund för en lagrådsremiss. Där konstaterar man att vi i Sverige behöver koncentrera den högspecialiserade vården, så att vi får skickliga läkare och sjuksköterskor som kan ta hand om de här fallen och leverera vård av högsta och mest moderna kvalitet.
Det är detta som ingår i det här paketet, och jag tror att vi allihop behöver sätta oss ned, resonera och komma överens om att hit ska vi. I det ligger också att vi å andra sidan behöver ha en mer nära och effektiv vård för de behov som ligger nära människor - de gamla människorna och barnen - och mycket av psykiatri. Där ingår naturligtvis också den förebyggande vården för att undvika ohälsa, vilket på sikt kommer att ge mer resurser över till den högspecialiserade vården.
Så tycker jag att vi behöver arbeta, och det tror jag att regeringen också gör.